Nu gör jag slut med sjukvårdsrådgivningen

Foto: Småbarnsföräldrar ringer ofta sjukvårdsrådgivningen för hjälp. Obs! Det är inte Matilda Andersson på bilden.
KOLUMNISTER

Det är inte många telefonnummer jag kan utantill i dag, men 1177 är ett undantag.
Numret för sjukvårdsrådgivning har liksom känts som viktigt att kunna, lite som en extra trygghet.

Och det speciellt om en råkar vara småbarnsförälder med konstanta frågor om prickar, mag-ont, öronstrul och allt annat som snabbt kan framkalla smärre ­katastroftankar.
 

Jag har känt det lite som att jag befunnit mig i en relation med 1177 där ”dealen” varit att jag ska kunna ringa när som helst och att personen i andra änden med myndig röst då ska förklara för mig hur läget ligger och vad vi ska ta oss till. Men något har hänt mellan oss. Vi har, så att säga, fått en fnurra på tråden.

För nu när jag ringer blir det ofta, i stället för ett riktigt svar, något av en gissningslek där sjuksköterskan i andra änden typ tycker att vi tillsammans ska försöka lista ut vad som är fel. För att därefter alltid (läs alltid) avsluta samtalet med ”men är ni osäkra råder jag er att åka in”.
Så har jag suttit där helt i onödan och först väntat i 20 minuter för att kort därefter avsluta med att veta precis lika lite som innan jag lyfte luren.
 

Så i sommar har jag funderat: kan det vara så att jag missförstått hela grejen med 1177? Det kanske inte alls är sjukvårdsrådgivning på det sätt som jag tänkt. Alltså råd gällande sjukdom som i vad saker betyder och hur en ska hantera det.
Så för att ta reda på om det bara är min relation till 1177 som är knackig eller om vi är fler som känner oss besvikna så gjorde jag en ytterst ovetenskaplig, pytteliten snabbstudie på sociala medier.

Resultatet blev deppigt: vi är många som känner likadant.

En sammanfattade det bra: ”1177 är snälla, men de är som Kamratposten: Åk in och kolla allt.”

Så det här med att sjuksköterskorna på andra sidan luren (och ibland jorden, en del av dem som svarar är stationerade i Thailand) finns där för att med kunskap och erfarenhet guida oss rätt verkar inte riktigt fungera som det ska.

I stället känns det mer som att delta i något av en lottdragning där en ska ha tur om en lyckas tajma in rätt sjuksköterska.

Och så ska det inte vara – jag vill ha vinst varje gång jag ringer.

Inte så att jag på något sätt tror att det ska gå att alltid ställa diagnos över telefon, men jag vill kunna räkna med en trygg och saklig röst som utan knussel säger åt mig vad jag ska göra.

Att alla som svarar vågar vara säkra på sina råd och som med profession kan guida rätt och eller vidare.

Så är det inte nu, så tyvärr 1177.

Jag har bestämt mig för att spara telefontid och därmed göra slut.

ARTIKELN HANDLAR OM