”Kron-Kalle” blev folkets favoritkung

KOLUMNISTER

Karl XV var Sveriges genom tiderna mest populäre kung.

Historierna om ”Kron-Kalles” kvinnobravader och oäkta barn är så många att om bara en bråkdel vore sanna, skulle svenska folket med rätta kunna kalla sig ”det kungliga svenska folket”.

Foto: Foto: JOHAN FREDRIK HÖCKERT
populär Många svenskar tror sig vara ättlingar till kvinnokarlen Karl XV.

Hans barndomsår var svåra. Karl led av svår stamning. Han hade som de flesta av syskonen konstnärliga talanger och blev en duktig amatörmålare, men som liten hade han koncentrationssvårigheter och inte alls lika lätt att lära som sina mer begåvade bröder Gustaf och Oscar.

Eftersom det var han som skulle bli kung, och dessutom med det hjälteklingande namnet Karl, var trycket hårt på den lille gossen att han måste lyckas. Han grät och stammade, medan hans bröder fick beröm av den stränga modern. För att få slut på gråten kunde han då och då låsas in i mörkret mellan dubbeldörrarna i slottets salonger.

Stamningen kom han så småningom nästan helt över genom att tvinga sig själv att deklamera långa dikter med hög röst. För att kompensera bristen på kärlek från modern sökte ynglingen tröst hos andra kvinnor han mötte.

Föräldrarna, kung Oscar I och drottning Josefina, insåg att Karl måste stadgas med ett lämpligt äktenskap. De valde den nederländska prinsessan Louise, i Sverige kallad Lovisa. Hon hade de bästa anor, var kusin till kungen av Nederländerna och släkt med kungahuset Hohenzollern. Svenska historiker påpekade förtjust att hon på mödernet var släkt inte bara med Gustav Vasa och Gustav III, utan även i 23:e led med Olof Skötkonung.

Rapporterna direkt från det nederländska hovet var däremot inte bara positiva. Flickan var storvuxen, hette det, hennes ögon var blå men ”ej mycket stora”. Hon var närsynt och munnen var för stor. Hon beskrevs som allvarlig och jordnära, men också välutbildad.

Karl kunde själv konstatera att omdömena stämde, men hon hade något som ändå gjorde henne oerhört attraktiv: hon var förmögen. Men förhandlingarna sköttes illa från svenskt håll. Den ständigt panke Karl ville inte verka vara ute efter pengar. Han förklarade att hennes familj fick bestämma hemgiftens storlek. Det gjorde den.

Alldeles för sent upptäckte han att i stället för miljoner fick han ”bara” 100?000 floriner. Den svenska riksdagen hade också hört om den nederländska rikedomen, varför det blev uppslitande förhandlingar om kronprins Karls apanage som gift.

Vigseln ägde rum den 19 juni 1850 i Storkyrkan i Stockholm och så följde många dagars festligheter för det nygifta kronprins­paret. Under en föreställning

på Operan, där dåtida Sveriges förnämsta artister uppträdde, bland dem Jenny Lind, sjöngs för första gången offentligt en då ännu okänd folkvisa med text av Rich­ard Dybeck, ”Du gamla, du fria, du fjällhöga nord”.

Lovisa blev inte lycklig i Sverige. Hon var för blyg och charmlös för att göra sig i salongerna, och då hon ett år senare nedkom med en dotter blev det inte något stort jubel. Bara söner tryggar tronföljden. Dottern döptes till Lovisa, allmänt kallad Sessan. Hon växte upp till en kobent och inte särskilt vacker flicka, men blev fint gift med den danske kronprinsen, blivande kung Fredrik VIII. Deras son Kristian blev kung Kristian X av Danmark, medan en annan son blev det fria Norges förste kung, Håkon VII.

Året efter Sessans födelse kom äntligen en son, Carl Oscar Wilhelm Fredrik. Stor glädjeyra utbröt i riket. Men så insjuknade Lovisa och läkarna kunde konstatera att den 25-åriga kronprinsessan aldrig mer skulle kunna få barn.

Karl återvände till goda vänners lag och alla välkomnande kvinnors famnar. Namnen på många av dem är kända, som till exempel skådespelerskan Johanna Styrell, kallad Stjernblad, som fick bo på Väntorp på Ulriksdals ägor. Hon födde Karl en dotter, Ellen, som hela livet fick underhåll från en anonym källa.

Den tvåårige arvprinsen insjuknade i mässling 1854. Av oklar anledning rekommenderades kalla bad, varpå gossen fick lunginflammation och avled. Fyrtiotusen människor passerade den öppna kistan då den stod på lit de parade i slottet.

Under Karl XV genomdrevs liberala reformer – som han inte själv bidrog till utan spjärnade emot på alla sätt. Landet styrdes av skickliga politiker, regeringschefen Louis De Geer och finansministern Johan Gripenstedt.

Det är nu som ståndsriksdagen avskaffas och Sverige får tvåkammarriksdag. Husagan avskaffas. Religionsfrihet införs. Vi får kommunal självstyrelse, landstingen inrättas. Vi får ökad näringsfrihet och frihandel.

Men landet drabbades även av olyckor, svår missväxt och mass­svält. Det är nu den stora utvandringen till Amerika drar igång.

Lovisas och Karls äktenskap blev alltmer olyckligt. Medan Karl förbrände sin kropp i sus och dus, blev Lovisa allt sjukare och alltmer religiös. Hon arbetade med välgörenhet och översatte reli­giös litteratur från engelska och holländska. År 1871 drabbades hon av lunginflammation och dog, bara 42 år gammal.

Karl ville genast gifta om sig. Han ville fria till en 20-årig, rik polsk grevinna. Med hennes pengar planerade han att anlägga en park på Helgeandsholmen och rusta upp Ulriksdal. Han gav sig iväg för att fria, men insjuknade på vägen och avled totalt utbränd i Malmö 1872, 46 år gammal. Det blev statsbegravning i Riddarholmskyrkan, och sällan har en svensk kung sörjts så djupt och uppriktigt av de breda folklagren som kung Karl XV.

avHerman Lindqvist

ARTIKELN HANDLAR OM