Politik handlar om makt – den måste användas rätt

Oavsett vem som hamnar vid makten måste hen använda den på rätt sätt. Bilden är ett montage.

”Den svåraste frestelsen på jorden är inte pengar eller kärlek. Den svåraste frestelsen på jorden är makt”.

Jag håller med Thomas Jefferson och inför valdagen skulle jag vilja ge ett par ord på vägen till den kommande regeringsbildaren och till den som kommer leda oppositionen.

Redan under den första tiden efter regeringsbildandet 2006 kunde jag märka vissa människors förändring. Helt plötsligt var många väldigt lättpåverkade av den nya världens lockelser, symboler och besvärjelser.

En del förändrades till att bli mer passiva i sin inställning till det politiska arbetet. Vissa lät tjänstemännen på sina departement ta allt för stor plats och blev deras budbärare snarare än ledare.

Andra blev mycket intresserade av makt. Makt i dess mest absurda uttrycksform – formfrågor, titulaturer, placering, ton och ordning. Ibland manifesterade genom så banala frågor som vem som åker i vilken bil, vem som håller vilket tal, vem som får gå på vilken kungamiddag och vem som har flest medarbetare.

För en del personer var detta frågor som kunde uppta flera veckor av positionerande och myglande.

En del kom helt enkelt inte ihåg varför de egentligen var där de var. Andra bevisade för sin omgivning att de egentligen inte hade där att göra.

Omställningen för en opposition kan vara lika svår – om än mer smärtsam. För en del är nog det stickande dagsljuset på Helgeandsholmen direkt obehagligt för de som fullt ut vant sig vid det behagliga livet på Rosenbad.

För att vara framgångsrik i opposition måste du nämligen klara av att göra politiken själv, åka runt i landet med dåliga förbindelser och tala med folk. Många gånger inte åtföljd av annat än en sömning lokaltidningsjournalist utan kamera.

Det finns inga fina bilar, det finns inga fina flygplan och det finns inga fina tjänstemän som gör jobbet åt dig.

Reformutvecklingen måste du behärska själv. I opposition är förvaltandet fienden och risktagandet vännen.

Svaret på hur man behåller problemen är enkelt: Passivitet och medarbetare som är rädda för att ta initiativ. Det resulterar mer eller mindre automatiskt i att människor fokuserar på titulaturer, mötesformaliteter och makt. Det är för enskilda individer en säker biljett till att få smaka på maktens sötma.

Så länge det går bra. När problemen kommer måste man dock mota dem med politik. Och den måste vara helt färsk och nyskördad. Och då måste det finnas folk som kan konsten att konstruera en reform och tänka en egen politisk tanke.

Makt är och förblir en viktig del i politikens nervsystem. Det är ytterst om makten som politik handlar; makten att påverka, förnya eller förändra. För ett politiskt parti är detta, kort sagt, inget att hymla om. Samtidigt ryms i makten många dimensioner.

Rätt använd och av rätt personer kan den göra mycket gott, av fel personer kan den missbrukas. Det är ytterst om detta en av politikens stora framtidsutmaningar handlar. Förmår man förstå att använda makten på rätt sätt? Förmår man ge rätt personer makt?

Och sist men inte minst: Förmår man se att makt inget är värt för andra än några få – om inte idéer finns om vad makten ska användas till och insikt finns om var makten man nu besitter har sitt ursprung?

PS. Läs minst ett kapitel av Machiavelli om dagen – och kom ihåg att era taburetter bara är till låns. Och – omge er med medarbetare som påminner er om att ni är dödliga. Annars är risken att slutet snart är nära. Partier kan nämligen komma och gå men regeringskansliet, det kommer alltid bestå.

avUlrica Schenström

ARTIKELN HANDLAR OM