Mejla

Johan Hakelius

Småstadens storfräsare söker lyckan i Stockholm

Publicerad:
Uppdaterad:

How can a small town big shot boy get enough to eat”, sjöng Kevin Rowland och alla vet förstås ­svaret: Småstadens stor­fräsare packar sin kappsäck och ger sig av till storstaden. Där går det tretton, möjligen fjorton, storfräsare på dus­sinet. Ingen bryr sig om hur briljant den nyanlände ­ansågs vara i Motala, eller Tranås. Så det blir omstart.

I genren kapade förtöjningar är det kanske inte ­riktigt Karl-Oskar och ­Kristina, men det är ingen bagatell heller. Den som tror det har dålig inlevelse­förmåga, kanske rent av ­dåligt minne, eftersom så många gjort den där resan:

Horace Engdahl föddes i Karlskrona. André Pops i Eskilstuna. Ingela Agardh i Sundsvall. Kjell Albin ­Abrahamson i Östersund. Linda Bengtzing i Gullspång. Stig Larsson - den riktige författaren, alltså - i Skellefteå. Karin Mamma Andersson i Luleå. Göran Persson i Vingåker. Per ­Holknekt i Falun. Prins D­aniel i Ockelbo. Estrid ­Ericson växte upp i Hjo.

Allt enligt Wikipedia, så satsa inte familjesilvret på varje enskild uppgift, men det är av mindre vikt. Det är fortfarande sant att stor­fräsare dras till stor­staden. Och att klivet från småstad till storstad kräver någon form av mod, även om bränslet kanske ofta är leda och flykt från det själv som man tilldelats där ­hemma.

Det är ju ingen riskfri ­förflyttning vi talar om. För varje storfräsare jag räknat upp finns säkert hundra, kanske tusen storfräsare som visade sig vara medelmåttor när de kom till storstaden och fick lite konkurrens. Och vad gör en medelmåttig storfräsare? Åker hem igen?

Vilka frågor måste besvaras då? Inget kan förnöja en småstads mindre generösa element som en före detta storfräsare som återvänder som vanlig småpysare.

Jag tror att de medel­måttiga storfräsarna i allmänhet blir kvar i storstaden. De blir storstadens ­själva ryggrad. De blir ­mellanchefer, arbets­ledare, kanske egenföretagare med en liten revisionsbyrå.

”And all the stars that ­never was, are parking cars and pumping gas”, som Hal David skrev till Burt Bacharachs ”Do you know the way to San Jose”. Sant i Hollywood, men lika sant i till ­exempel Stockholm. För varje storstad består huvudsakligen av stjärnor som slocknade innan de började brinna. Det är det som gör storstaden oemotståndlig.

Av: Johan Hakelius

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN