Mejla

Jan Guillou

SD kräver numera öppet att pressfriheten ska avskaffas

Publicerad:

Med närmast uppfriskande uppriktighet deklarerade SD:s mediepolitiske talesman Linus Bylund sin tänkta straffskala för olämplig journalistik. I ”lindriga” fall föreslog han varning eller löneavdrag. Vid ”grova” eller upprepade förseelser avskedande.

Detta är ingen ny tanke inom SD. Samme Bylund hävdade redan för fyra år sen att journalister som skrev ”vinklat” var ”nationens fiender” (Expressen 20/4 -16).

Hur man borde bestraffa sådana landsförrädiska journalister uttalade han sig inte om den gången. Men med tanke på SD:s politiska tradition och ursprung torde det knappast räcka med löneavdrag för den som visat sig vara nationens fiende.

Foto: LOTTE FERNVALL
SD:s mediepolitiske talesperson Linus Bylund tillsammans med Mattias Karlsson, tidigare gruppledare för SD.

Det bylundska utspelet föregicks av en begäran från SD:s representant i riksdagens kulturutskott att kalla in cheferna på public service, SR och UR, för uppsträckning, ”varning” alltså, för inslag i sändningarna som misshagat SD.

Det är inte kristallklart vad Bylund och andra tänkare inom SD menar med straffbar journalistik. Såvitt framgått handlar det om kritik av SD och – kanske mer överraskande, kanske inte – USA:s president Donald Trump.

Kristallklart är däremot att SD numera öppet träder fram med krav på att avskaffa pressfriheten. Tidigare har hotelserna mot medierna låtit mer dolska, som Bylunds tal om journalister som landsförrädare eller Kent Ekeroths försäkran att ”vi stoppar medierna i sinom tid” eller chefsidelogen Mattias Karlssons famösa utspel på Facebook om Sverigedemokraterna ”i existentiell kamp om vår kultur och vår nations överlevnad” i vilken det handlade om ”seger eller död”.

Då handlar det inte längre om löneavdrag för de besegrade journalisterna vänsterliberalerna och pk-etablissemanget. 

Men det där får väl ses som Mattias Karlssons framtidsvision om det lyckliga slutet på den existentiella kampen.

För närvarande vill SD gå långsammare fram genom att ta kontroll över public service och där införa den tänkta straffskalan från ”lindrigt” olämpligt journalistik till ”grov” eller upprepad olämplighet.

Men det vore ju bara halva vägen till fullständig kontroll över medierna. Så hur tänker sig SD att ta kontroll över exempelvis dagspressen, som bedriver minst sagt upprepad olämplighet enligt den sverigedemokratiska måttstocken.

I denna fråga har SD ännu inte uttalat sig med samma pigga klarspråk som Bylund i fråga om public service. Men åtskilliga av partiets företrädare har hänvisat till Polen och Ungern som föregångsländer.

Där tog staten först kontroll över det som varit public service och förvandlade radio och tv till statliga propagandamegafoner. Sen tog man itu med uppköp och nedläggning av tryckta medier som bedrev olämplig journalistik och införde för säkerhets skull undan för undan allt strängare olämplighetslagar tills det blev tyst. Idén om att straffa enskilda journalister kommer också från dessa SD:s föregångsländer.

Om nu någon undrar hur  SD:arna tänker i förhållande till den 80-procentiga majoritet som inte tycker att bara SD:s politiska syn får finnas till, så är svaret rätt enkelt. De tänker som alla sina totalitära och fascistiska föregångare: vi representerar folket mot överheten och etablissemanget. Bara vi vet vad som är folkets bästa och när vi väl tar makten så ska vi nog kunna tillrättaföra alla vilseledda får som inte insåg sitt eget bästa.

Därför är det så viktigt att på ett tidigt stadium ta kontroll över medier och den fria tanken.

Att ingen SD:are öppet proklamerat den självklara linjen har med taktik att göra. 

För att komma till makten behöver de den demokratiska högerns stöd inom ”det konservativa blocket”. De får alltså inte skrämma skiten ur Ebba Busch och Ulf Kristersson, än mindre deras väljare. Efter utspelet om uppsträckning i kulturutskottet och graderade journaliststraff vred sig de andra högerpartiernas ledare som maskar.

Ebba Busch hade ”ingen större kommentar” medan Ulf Kristersson kände sig tvingad att säga ”långt över gränsen för det acceptabla” men passade också på att säga att ”seriös och kritisk diskussion om public service” inte får förväxlas med en auktoritär utveckling.

Den demokratiska högerns hatar ju också public service men de vill komma tillrätta med olämplig journalistik genom privatisering. Inom ”det konservativa blocket” är man alltså rejält oense. En kapitalistisk lösning på journalistproblemet eller en diktatorisk?

Här får vi väl för en gångs skull heja på Busch och Kristersson.

Med stilla nyfikenhet frågar jag mig nu om den här texten skulle bestraffas med varning, löneavdrag eller avsked i SD:s Sverige. Jag är ändå rätt säker på vad alla de SD:are som nu kommer att fylla min mejlbox anser om den saken.

För övrigt anser jag att…

• … de populära frågesporterna ”Alla mot alla” i Kanal 5 och ”På spåret” i SVT råkat ut för svåra motgångar. Den mest underhållande deltagaren i ”Alla mot alla”, Janne Josefsson, försvann och i ”På spåret” vann de malligaste deltagarna. Synd.

• … vilken lösning åklagaren Krister Petersson än presenterar rörande mordet på Olof Palme kommer 800 privatspanare att slita honom i stycken.

avJan Guillou

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM