Matlådor för två kronor per dag och alla är nöjda

KOLUMNISTER

Varje morgon, sex dagar i veckan, året runt, dyker tusentals män upp vid varenda lokaltågstation i Indiens största stad Mumbai.

Klädda i ljusa skjortor och med vita Gandhimössor som skydd mot sol och regn samlas de för att utföra dagens arbete.

De kallas dabba wallahs och driver en budfirma som startades 1890 för att dela ut matlådor. Och det har de gjort sedan dess. Utan datorer, motorfordon eller andra moderna hjälpmedel.

Idag är firman ett föredöme för allsköns managementguruer, ekonomer och företagsledare. Den har studerats av Harvard business school, och dess ledare håller föredrag på fina institutioner. Den amerikanska finanstidningen Forbes har gett dabba wallahs värderingen Sigma 6, en utmärkelse de flesta västerländska företag inte ens kan drömma om.

Mumbai är en extremt stökig stad med 17 miljoner invånare. Men till skillnad från alla andra budfirmor i världen så gör dabba wallahs mindre än ett fel per miljon leveranser.

Inte illa för ett gäng analfabeter.

För 114 år sedan började Mumbai växa. Folk från alla håll, med traditionellt olika kök, kom för att arbeta. De som hade råd skickade efter lunchen hemifrån. De som sprang med matlådorna blev dabba wallahs.

Dabba betyder matlåda. Wallah betyder ungefär man, och används som suffix också i andra sammanhang. Grönsaksmannen, tidningsmannen, tvättmannen och så vidare. Alla kallas wallah. Dabba wallahs är alltså matlådemännen.

Varje dag hämtar de närmare 200000 matlådor i Mumbais förorter, levererar dem till lunch på kontor och arbetsplatser i affärsdistrikten, och returnerar dem sedan under eftermiddagen.

Den indiska medelklassen är konservativ med maten. Männen vill helst att frun, mamman eller en syster ska laga lunchen. Matlådorna är cylindriska, cirka 30 centimeter höga och sammansatta av delar som knäpps ihop så att rätterna - ris, linser, bröd, curry och kanske en efterrätt - kan hållas isär.

Det finns cirka 5000 dabba wallahs i Mumbai. Alla är aktieägare i kooperativet Nutan Mumbai Tiffin Box Supply Charity Trust. (Tiffin är ett annat ord för dabba.)

De arbetar i lag på tio till tjugo personer. Först hämtas ett antal matlådor i olika hem. Därefter samlas lagen vid sina lokala tågstationer. Där sker den första sorteringen och omlastningen i större lådor. Eftersom få dabba wallahs kan läsa så sorteras matlådorna med hjälp av färger, tecken och siffror som målats på locken.

Lokaltåget kommer fullpackat var fjärde minut och stannar högst tjugo sekunder på varje station. Det räcker för att andra dabba wallahs på tåget ska ta emot och sedan blixtsnabbt sortera om alltihop så att varje matlåda kommer till rätt station. Där står nya dabba wallahs som sorterar och kör ut matlådorna med lastkärror. Sista biten tar de lasten på sina huvuden tills de kommer till den bank, skyskrapa eller annan arbetsplats där matlådorna delas ut.

Efter lunch görs hela proceduren om, baklänges.

Kunden betalar knappt två kronor om dagen. En dabba wallah tjänar 800-1000 kronor i månaden. Ingen hög lön, men den går att leva på. Nästan allihop kommer från samma område i trakten av Pune. De känner varandra, väljer chef med handuppräckning och håller rådslag varje månad.

Trots att allt fler snabbmatskedjor etableras i Mumbai så går det bra för dabba wallahs. Deras ordförande Raghunath D Medge berättade i tisdags i Indian Express att de får knappt ett klagomål i månaden och att omsättningen ökar med tio procent per år.

-Folk förvånas över att outbildade människor som vi kan driva ett företag så noggrant. De litar på sina call center, men vi måste vara perfekta med leveranserna varenda gång.

Tillsammans med ett par kolleger talade han nyligen på ett möte i Italien.

-Men vi tyckte inte om maten där, eftersom de inte lagar den färsk. De äter burkmat, allihopa.Men till skillnad från alla andra budfirmor i världen så gör dabba wallahs mindre än ett fel per miljon leveranser.

Inte illa för ett gäng analfabeter.

Robert Aschberg

ARTIKELN HANDLAR OM