Nästa mål: välfärden

KOLUMNISTER

Lena Mellin: Reinfeldt fortsätter att kliva in på s-marker

Foto: VID REINFELDTS SIDA I onsdagens Aftonbladet fanns bilder där hon äter middag med en politisk reporter på TV 4. Men blåsväder eller ej – två stolar bort från moderatledaren, bredvid Beatrice Ask, sitter Ulrica Schenström.

GÄVLE. Moderaterna fortsätter att adoptera traditionella s-frågor.

Först var det jobben.

Nu är det välfärden.

En av de viktigaste förklaringarna till alliansens valseger var att de gjorde samma prioritering som väljarna. Jobben var viktigast.

Nu tar moderaterna ännu ett kliv in på traditionella s-marker.

– Nu är det välfärdens tur, slog Fredrik Reinfeldt fast i sitt inledningstal på partistämman i går.

Moderaterna har, tvärtemot vad de flesta tror, under de senaste decennierna slagit vakt om den skattebetalda välfärden.

I det nu gällande idéprogrammet, som antogs 1978, slås exempelvis fast att ”social trygghet är en medborgerlig rättighet”. Sjukvård och omsorg pekas ut som omistliga inslag i ett modernt samhälle.

Men under sina resor runt i landet har Fredrik Reinfeldt upptäckt att det inte fungerar som det ska. Personalen har för lite inflytande och upplever att de har låg status. Arbetsschemana är dåliga, ob-tilläggen låga och jobben stressiga.

Inte heller kunderna är nöjda, enligt moderatledaren.

Sjukvården är i och för sig utmärkt – när man väl får den. Skolklasserna uppfattas som för stora, dagisgrupperna också. De som tar hand om de gamla har knappt tid att prata med dem.

Höjd kvalitet i skolan och vården för både brukare och anställda. Det är enligt Fredrik Reinfeldt moderaternas nästa stora uppgift.

– Att se människan är ett moderat kärnbudskap, inskärpte han i dem som främst minns sitt partis kamp för privata alternativ.

Hur det ska gå till är delvis skrivet i stjärnorna. En satsning på baskunskaper i skolan, läsa-skriva-räkna, utlovades redan i valmanifestet. Liksom en lots som hjälper patienterna genom vårdröran och åtskilligt annat.

Men det Reinfeldt skissar på nu är en jättelik omorganisation av det offentliga Sverige. Där besluten decentraliseras och chefen är närvarande.

Det låter bra. Men verkar väldigt svårt.

ARTIKELN HANDLAR OM