Löfven kan glömma internationell IS-tribunal

KOLUMNISTER

Statsminister Stefan Löfven har givetvis rätt i att det är av största vikt att personer som har begått brott i terrorgruppen IS namn ska ställas till svars.

Men en internationell tribunal kommer knappast att upprättas.

Inrikesminister Mikael Damberg kommer vid ett möte för rådet för rättsliga och inrikesfrågor i Bryssel i morgon att ta upp frågan om en internationellt inrättad domstol för att lagföra brott begångna i Syrien av medlemmar i terrorgruppen IS.

I en intervju i Aftonbladet i dag uttrycker Löfven förhoppningar om stöd inom EU för hållningen.

Detta må låta som ett bra försök till lösning om hur problemet med återvändande IS-jihadister ska tacklas, men en närmare titt på de alternativ som skulle kunna stå till förfogande ger nedslående resultat.

Sedan 2002 finns en permanent internationell brottmålsdomstol i Haag, ICC, där personer som misstänks för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser ska kunna ställas till svars.

Men alla länder har inte ratificerat Romstadgan, den stadga som utgör grunden för domstolen. Däribland USA, Ryssland, Kina, Syrien och Irak.

Det är ett problem som i teorin går att runda. FN:s säkerhetsråd kan besluta att ta sig an förbrytelser begångna i länder som står utanför avtalet.

Ryssland har lagt in veto

Men det krävs att samtliga fem permanenta medlemmar i säkerhetsrådet är med på noterna. Och Ryssland har redan lagt in veto mot förslag att låta ICC granska Syrien.

Det förvånar inte. Ryssland är allierad med regimen i Syrien och en utredning om krigsförbrytelser skulle troligen inte bara träffa IS utan även kompisar till Moskva.

Dessutom är tanken att ICC ska ställa de ledande förbrytarna inför rätta. Resurser finns inte för att åtala revolutionära islamister från svenska förorter som anslutit till kalifatet. De är småpotatis i sammanhanget.

Om vi blickar bakåt i tiden finns dock andra exempel på fungerande internationellt samarbete inom området.

I början på 1990-talet inrättades internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien. När verksamheten avvecklades 2017 hade drygt 150 personer ställts till svars.

Men den upprättades i en annan tid. Berlinmuren hade nyligen fallit, stämningen i världssamfundet var hygglig och inget land i säkerhetsrådet bråkade nämnvärt.

Dessutom har det funnits en Rwandatribunal, men även den hade säkerhetsrådets välsignelse.

Tribunaler har även inrättats för förbrytelser i Sierra Leone och i Kambodja. De byggde emellertid på avtal mellan de berörda länderna och FN. Syrien kommer knappast att intressera sig för en sådan lösning.

Kan då inte EU stå som värd för en tribunal? Faktum är att det finns en sådan i Haag, för förbrytelser begångna i Kosovo under kriget i det landet 1999. Men politiska käppar har hela tiden satts i hjulet och inte mycket har blivit gjort.

Krävs rättvis rättegång

Bäst vore att lagföra förbrytarna i länderna där brotten har begåtts. Det vore inte mer märkligt än att Akilov åtalades i Stockholm.

Men det faller på att Syrien inte når ens i närheten av miniminivå för rättssäkerhet. Kännetecknande för civiliserade länder är att till och med de mest gräsliga brottslingarna får en rättvis rättegång.

Återstår då att Europa försöker samarbeta i utredningar och ställer de skyldiga till svars i de länder de kommer ifrån.

Det kommer med all sannolikhet att leda till att terrorister som har begått grövsta tänkbara brott går fria, vilket är djupt stötande.

Men det tycks inte finnas realistiska alternativ till den lösningen.

avOisin Cantwell

ARTIKELN HANDLAR OM

Syrien

Ryssland

Brott

EU