Är det makthunger som får dem att riskera allt?

Foto: Har Donald Trump, Bill Clinton och Newt Gingrich en överdriven aptit på livet?
KOLUMNISTER

CHICAGO. Donald Trump anklagar Hillary Clinton för att genom sin lojalitet in­direkt ha bistått sin man Bill när han förgrep sig på kvinnor. ”Våldtäkt” är ett ord Trump har kletat på Bill Clinton, en president som blev beryktad som notoriskt otrogen även om han bara har medgett två utomäktenskapliga affärer.

Media har påpekat att Trump själv vänsterprasslade under sitt första äktenskap, så karlen är inte något självklart föredöme.

I måndags passade New York Times på att förse läsarna med en lista över andra otrogna politiker. Republikanen Newt Gingrich var otrogen mot sin första fru som förresten låg på sjukhus efter en canceroperation när de gjorde upp om detaljerna i skilsmässan. Gingrich var otrogen även mot sin andra fru och det samtidigt som han drev riksrättsförfarandet mot president Bill Clinton för att han hade ljugit om sin affär med Monica Lewinsky.

– Det fanns stunder då jag bad och kände att jag handlade fel, har Gingrich, en man som pläderar för traditionella familjevärden, sagt i en intervju.

Han avgick som talman och skulle ersättas av sin partikamrat Robert Livingston. Men denne avgick innan han hade hunnit tillträda eftersom han kom på att hans egna upprepade otro­hets­­affärer kunde skapa en ovälkom­men debatt under riksrätten mot Clinton.

Och så var det Dennis Hastert som blev talman 1999 och som förra året medgav att han sexuellt utnyttjat pojkar när han var brottningstränare. Så fortsätter det fram till Kenneth Starr. Minns ni honom? Det var åklagaren som med gudfruktig hängivenhet drev utredningen mot Clinton som resulterade i riksrätt. Han tvingades förra veckan avgå som ordförande för det kristna univer­sitetet Baylor i Texas eftersom han hade negligerat uppgifter om att fotbolls­spelare på universitetet hade begått sexuella övergrepp.

I Starrs fall är det väl gammaldags dubbelmoral, men när det gäller de andra?

Vad är det för personer som tar dessa oerhörda risker? Som riskerar karriär, sina partiers arbete, offentlig kölhalning för kärlek i lönndom eller bara lite smygsex?

Nu kommer jag att tänka på två andra makthavare: president Kennedy som ständigt var otrogen och vår egen statsminister Per Albin Hansson som hade två familjer.

Är det en överdriven aptit på livet - samma aptit som förde dem till toppen av samhället? En makthunger som yttrar sig även i det privata? Emotionell ensamhet på toppen?

Jag vet inte, men fascinerande är det.

ARTIKELN HANDLAR OM