Schyffert bestämmer inte över din rädsla

Foto: Linn Malm
Henrik Schyffert.
KOLUMNISTER

Visst var det fint att poliserna fick kärlek och att hela Sverige samlades i manifestationer om enighet och samförstånd i helgen.

Men inte helt oväntat pågick en parallell jakt efter långsökta syndabockar.

En del skrek i vanlig ordning att regeringen ”borde gjort mer”, denna klassiska sylvassa efterhandsanalys.
Rasisterna anklagade hela invandringen som sådan.

Allt detta är som det brukar och är att vänta när man slår desperata slag i luften. Det är inte konstruktivt, men det är naturligt.

Något som inte var lika väntat var att Henrik Schyffert skulle hamna i skottgluggen.

Inte bara bland rasisterna, utan bland vanlisar, med högskoleutbildning, bra jobb och i övrigt vettiga åsikter.

Plötsligt blev man arg på Henrik Schyfferts föreställning ”Var inte rädda”, som för det första är en humorföreställning och som för det andra har ett väldigt tydligt budskap. Tror jag, föreställningen har inte kommit till Kalmar än så jag har inte sett den.

”Men hallå, jag ÄR rädd” hette det på Facebook.

Jamen var det då.

Jag har sett ett otal intervjuer med Schyffert och det är väldigt tydligt att han syftar på massmediapsykossrädsla, främlingsrädsla och allmänt diffus och obefogad rädsla.

Som att man kanske inte ska låta sig lamslås av rädsla för att Putin ska komma och mörda oss alla när vi sover eller att man inte behöver vara rädd för att man åt arsenikriskakor när man bantade på nittiotalet. Jag och min syster åt så mycket riskakor att det frasade när vi gick.

Jag vågar gissa att Schyffert tycker det är viktigt att man är rädd för en massa saker.

Att man inte ska säga ”Jag är inte rädd!” och kliva rakt ner i en ormgrop bara för att en komiker har ett politiskt budskap.

Man får vara hur rädd man vill. För åskan, mördare under sängen och huggormar.

Men för ens egen skull bör man kanske sortera lite och analysera sin oro om man har en liten stund över i kvällningen.

Jag är inte ett dugg rädd och det har jag skrivit om förut. Då får jag passivt aggressiva mejl från människor som undrar hur i helvete jag inte kan vara rädd när världen ser ut som den gör.

”Du får aldrig åka till Stockholm igen”, sa min dotter när jag plockade upp henne i stan tjugo minuter efter attacken på Drottninggatan.

”Varför inte då? Jag älskar Stockholm och mina uppdragsgivare finns där.”

”Men tänk om jag ber dig köpa något på Monki och så kör en lastbil in i Monki, då är det mitt fel.”

”Nej, det är inte ditt fel och en lastbil kommer inte köra in i Monki. Risken är större att jag dör av avgaserna i Stockholm.”

Det är inte min dotters fel om terror drabbar Monki och det är inte Henrik Schyfferts fel att du mår dåligt av dina rädslor.


Ära vare Gud i höjden

På sossarnas kongress togs det tydlig ställning mot konfessionella inslag i svenska skolor. Det är 17 år sedan kyrkan skildes från staten, äntligen är den riktiga framtiden på väg.

den här har jag gjort i slöjden:

Allt ”snyggt” påskpynt som småbarnsföräldrar får hem nu. Som bara är flirtkulor som en treåring har tagit alldeles för mycket lim på med en stackars ruggad fjäder i. Vi måste #prataomdet

ARTIKELN HANDLAR OM