Vad är det för missfoster till flak på gatorna?

KOLUMNISTER

Det fanns en tid då jag var väldigt förtjust i de där studentflaken som åkte runt på Stockholms gator i juni.

Det var flak som verkligen förgyllde huvudstaden. Det var flak lastade med glädje. Någon av studenternas pappa körde bilen och ombord fanns hela klass T2, som kvällen innan hjälpts åt med att binda björkris i flakets skarvar och målat värdeord av typen ”ÄNTLIGEN SLUT” på lakan och fäst på sidorna. Det var inte så mycket oväsen, vid något rödlyse kunde chauffören tuta och då ropade de lite extra där uppe på flaket. Studenterna var glada och rena. Vita klänningar på tjejerna och ljus kostym på killarna, kanske i linne. De sjöng ”vi har tagit studenten, vi har tagit studenten – fy fan vad vi är bra!” och jag stod vid sidan av gatan och såg alla de här människorna där uppe och kände: ”Ja, fy fan vad de är bra.” Jag blev så glad när jag såg deras oförställda glädje. Jag älskade de där flaken. Satt jag i en bil tutade jag. Stod jag på trottoaren vinkade jag. Det var tider, det.

Men nu.

Jag hatar dem.

Vad är det för missfoster till flak som åker omkring på Stockholms gator numera? Det är små basketplaner på hjul som far runt. Stora monsterlastbilar som är laddade med 100 galet fulla studenter. Det är svårt att förstå hur de kunnat bli så fulla eftersom de häller ut all öl de får tag på. De häller öl på varandra, men framför allt häller de öl ut på gatan. Flanörer ute på stan kan räkna med att bli blöta när en av de där kolosserna åker förbi. När ölen är slut kastar de ut burkarna på bilar eller på gatan. Det är synd att säga att studenterna sjunger, de står blöta och gör vansinniga grimaser och ruskar om varandra så hårt att det ser mer ut som slagsmål än kram.

De har en dj som står med hörlurar och nickar och ser konstig ut. Han spelar sin otrevliga, aggressiva musik ur otroliga högtalare med en basgång som skär genom min person på sådant sätt att jag ibland tror att det kan vara fara för mitt hjärta, jag är rädd att det liksom ska slå ur led och sen är man död.

Det här var i går. Jag står vid sidan av gatan och ser ett sådant här flak åka förbi. En tjej är så full att hon inte märker att hennes ena bröst hoppat ur klänningen när hon står där med spritflaska i hand och hoppar. Jag blir illa berörd av denna fylla, av ljudnivån, aggressiviteten, av det totalt glädjefria i alltsammans.

Jag önskar att lastbilen kunde pipa iväg, men det går inte, för fyra killar har hoppat ur för att kissa i en gränd, så lastbilen står där, hjulen gungar av fyllehoppen där uppe. Ölburkar viner, människor som står på trottoaren flyr i panik.

Jag hatar det där flaket med en intensitet som är så stark att jag inte skulle ha något direkt emot om chauffören gjorde en felmanöver nere på Nybrokajen och så var det ajöss med dem.

Så läste jag häromdagen en rubrik i tidningen om att myndigheterna förbjuder studentflaken. Jag blev så glad, visslade en munter melodi för mig själv när jag slog upp artikeln för att läsa. Någon sådan tur hade jag inte. Myndigheterna ville bara förbjuda flaken på Sergels torg, eftersom trafiken stördes så mycket av flaken just där.

Jag blev besviken, men tänkte inte mer på det. Förrän det stod klart att studenterna protesterade vilt. Jag såg dem i intervjuer på tv där de förklarade hur djupt orättvist och idiotiskt det var att förbjuda dem att åka till Sergels torg.

De här dårarna får alltså operera fritt med sin förödelse, de får förpesta varenda liten gata i hela Stockholm, men blir ändå förbannade för att de inte också får sabotera Sergels torg. Varför ville de så gärna åka på Sergels torg? Jo, för där vill studenterna göra ett stopp för att kasta sig i fontänen.

Och där kan man ju kissa alldeles omärkbart också. Och jag tänker: Nä, nu får det väl vara nog! Nu får politikerna sätta ner foten här.

I stället ändrar sig Stockholm stad.

Det är klart att ungdomarna ska få pissa i fontänen på Sergels torg. Så de river upp beslutet. Och vi är tillbaka på ruta ett.

Mitt förslag till nästa år. Låt flaken fortsätta.

Men inför fri lynchning för medborgarna.

Jag samlar ihop ett gött gäng och väntar på dem vid Sergels torg.

FAKTA

PETER JIDHE

...var mästerlig

Jag har inte alltid varit snäll mot Peter Jihde, men jag måste säga att han imponerade djupt på mig i TV4:s premiär av sändningarna från fotbolls-VM i går. Han var mästerlig. Kunnig, intresserad, lugn, sympatisk, kontrollerad och charmig. Helt otroligt.

TRUMPETER

… störande oljud

Men de där trumpeterna som publiken håller på med var ingen rolig historia. Det var rentav störande att lyssna på. Finns det ingen där nere som kan be dem att sluta med det där?

SEPP BLATTER

… pratade för länge

Och FIFA-bossen Sepp Blatter tycker jag nu inte alls om. Han höll ett lite för långt tal innan premiärmatchen och skulle sedan gå runt och skaka hand med alla på plan innan de kunde sätta igång. Vem bryr sig om Sepp Blatter och vem han hälsar på?

ARTIKELN HANDLAR OM