Skyltarnas språk är fast i det förgångna

KOLUMNISTER

Det hade aldrig föresvävat mig när jag var barn att det kunde vara förenat med livsfara att åka hiss. Det var först när jag var sex år som jag blev varse riskerna, en gul skylt i hissen på pappas jobb, med svart text som informerade i versaler: KLÄMRISK.

Och under texten fanns den mest fasansfulla teckning av vad som skulle kunna hända om man inte aktar sig. Det var en man som bekymmerslöst stod i hissen, han hade en pall med sig, något han skulle frakta mellan våningsplanen. Och så händer det otänkbara, lastpallen står för nära hissväggen och den fastnar i en skarv och hela pallen lyfter och mannens bröstkorg krossas av tyngden.

Jag var visserligen ung, men redan då fattade jag ju: Det där överlever man inte.

Bröstkorgen har ju tryckts rakt igenom ryggraden. Man dör omedelbart. Och jag hade väl aldrig haft någon pall med mig i någon hiss, varken nu eller som barn, men sedan dess står jag alltid på tryggt avstånd från dörrarna.
Det är märkligt hur de där skyltarna lever kvar i en. Jag minns när jag stod som barn i tunnelbanevagnen och tittade på den där sköra glasrutan som blänkte i den skarpa belysningen, och bakom glasrutan den magiska nödbromsen, ett litet handtag som glimmade i rött. Och om man drog i hand- taget, ett litet ryck, så visste man att tåget skulle tvärnita.

Och jag vet inte varför, men man ville ju så gärna dra i den någon gång. Men man vågade inte, för man visste ju att MISSBRUK BEIVRAS. Jag visste inte vad ”beivras” betydde, jag vet det fortfarande inte, men skräcken för att bli beivrad var så omfattande att man aldrig kom ens nära att dra i den.

Jag har sett att skyltarna finns kvar i tunnelbanan. Får jag fråga: Finns det någon levande svensk som i dag använder sig av ordet ”beivra” i vardagligt tal?
Varför byts inte de här gamla fossila orden ut när vi gör nya skyltar?

Jag ser nyproducerade skyltar vid parker där det står: ”BETRÄD INTE GRÄSET”. Vad är ”beträd” för ord? Varför används det fortfarande? Jag går förbi ett bygge och noterar att ”OBEHÖRIGA ÄGA EJ TILLTRÄDE”. Vem pratar så? Och vad är det för befängd information - definitionen på en ”obehörig” är väl någon som inte har tillträde?

Finns det någon ansvarig på någon skyltmyndighet som man kan kontakta? Han borde stå till svars och bli beivrad tillbaka till stenåldern.

ARTIKELN HANDLAR OM