Bara en sista flaska – men sen är det farväl

Foto: COLOURBOX
KOLUMNISTER

I fredags kväll kom jag hem sent från krogen. När jag står vid dörren och lyssnar av huset så känner jag mig slug, jag är en listig jäkel. Det är tyst, alla­ sover, perfekt! Jag är ett geni, jag slog till igen, ingen kommer att veta hur sent jag kom, hur mycket jag druckit. När jag går mot köket så är det som att gå i ett tåg, jag måste hålla i mig i saker på vägen fram. Jag är nämligen utomordentligt full. Jag klamrar mig fast vid kylskåpsdörren och tittar med tom blick in bland varorna. Jag hittar en buljongtärning, ner i kastrullen med vatten och så står jag där och låter det sjuda upp.

Jag är inte dum, jag! Jag har blivit bättre och bättre på det här med att minimera­ morgondagens skador efter utekvällar, att mota Olle i grind.

Det var en sjuksköterska som berättade att en liter buljong är det bästa mot bakfylla. Om man sörplar det långsamt, under femton minuter, så är det är likvärdigt med dropp, det är så basiskt att kroppen liksom förintar alla spår av alkohol.­ Eller nåt sånt. Jag sitter i köket och dricker min buljong.

Det här är den sista stationen av en mycket lång resa som jag delat med väldigt många svenskar. Det började i juni, när vi tog fram dynorna­ till utemöblerna. Vi öppnade sommarens första­ flaska vin. Och sen bara fortsatte det, vecka efter­ vecka, flaska efter­ flaska.­

Den här sommaren har varit­ hård. Det dåliga vädret, vad ska man annars göra­ än att dricka? Vi har druckit oerhörda mängder alkohol. Och vi känner väl de flesta, att det får räcka nu. Nu skruvar vi igen korken, va. Nu häller vi ut det sista i BIB:en och lägger ner det här. Dags att skärpa till sig.

Den här känslan att vara marinerad av alkohol, synen av ens eget ständigt miss­färgade urin när man kissar bakom knuten. Insikten att man aldrig riktigt varit full under sommaren, aldrig riktigt varit nykter. Man vill ur det där nu! Dags att gå till jobbet. Dags att tänka rena tankar igen!

Så jag tar beslutet. Nu får det räcka med det här.

Men så tittar solen fram på lördagseftermiddagen. Vad fint ändå. Snart är sommaren helt slut. Genast börjar­ jag ställa frågor till psyket. Är det inte rimligt att ta ett propert farväl av sommaren? En flaska till kan väl inte skada någon?

Flaskan åker fram, en sista gång. Får inte glömma buljongen.

ARTIKELN HANDLAR OM