1970-talet var frihetens och förbudens årtionde

KOLUMNISTER

Jaha, nu är det Palmemordet igen och vips kom jag att tänka på sjuttiotalet. Han ägde sjuttiotalet, Palme. Det var ett motsägelsefullt årtionde, fullt av frihet och omgärdat av förbud. Framåtsträvande och stillastående. Och Palme styrde. På gott och ont.

När man tänker tillbaka så är det ju en gåta att man över huvud taget lyckades ta sig igenom sjuttiotalet. Det måste ju ha varit ett av vår tids mest repressiva årtionden. Ni som inte var med kan ju sitta i era utsvängda manchesterjeans och tro saker, men vi veteraner vet att det var rena Östtyskland vi bodde i. (Jo, jag vet att typ halva befolkningen i dag inte ens vet vad Östtyskland innebar")

Jag kan inte redogöra för exakt vilka lagar och förordningar som har luckrats upp sedan dess, men det måste ju vara åtskilliga.

Personligen hade jag skitkul eftersom jag var ung på den tiden och omfamnade hela det rådande ungdomsidealet med hippierörelsen och vänsterrörelsen och framför allt den där intima rörelsen. Jag var så upptagen av att vara ung och fri att jag knappt ens registrerade hur begränsad vår frihet egentligen var. Och förbuden ser man tydligast när de upphör att gälla.

Vi kan ta Systembolaget som ett exempel. Det fanns inga kölappar (det var förbjudet). Man fick stå i kö och vänta på sin tur. På en fredag eftermiddag kunde det ta en timma. Det var helt normalt. Lördagsöppet? Kvällsöppet? Självbetjäning? Nä, det var förbjudet. Väl framme i kassan fick man välja ur det magra sortimentet. Sedan skulle man betala. Kontant, inte med kort. Det var förbjudet.

Systembolagen skulle dessutom vara förbjudande i sin inredning, dunkelt placerade på trista bakgator för att öka känslan av förbjudet, åtminstone olämpligt. Och katalogen skulle vara så grå som möjligt för att inte locka till köp. Det var förbjudet att locka.

Därför var även reklam nästan förbjuden på sjuttiotalet. Den var så nästan förbjuden att den reklam som fanns utformades för att se ut som statlig information. På tv fanns ett program som hette Anslagstavlan. Där gjorde staten reklam för nya förbud. All annan tv-reklam var förbjuden. Det fanns bara två tv-kanaler. Att ha fler var förbjudet, och förresten fick inga program sändas senare än klockan 23.00.

Det som vi i dag kallar friskolor var självklart förbjudna på sjuttiotalet. Föräldrakooperativa dagis var möjligen okej om dom såg ut som i Lukas Moodyssons film Tillsammans, inte annars. Att en livsmedelsaffär skulle ha öppet senare än klockan sex på en vardag var inte bara otänkbart, det var förbjudet. Att inte vara med i facket var i princip förbjudet.

Nåja, allt det där är vatten under broarna. I dag är det nästan tvärtom. Avreglerat, liberalt och med ett hundradubblat utbud. Jag säger inte att det är bättre i dag än på sjuttiotalet. Men det är annorlunda. Om det är bra vet vi först om tio-tjugo år när vi har något nytt att jämföra med.

Anders Westgårdh

ARTIKELN HANDLAR OM