Polisens palme-spanare – skaffa er ett nytt liv

KOLUMNISTER

Poliserna klagar och skäller på rikspolischefen. Det gör dom förmodligen rätt i, men när plötsligt Palmegruppen flyter upp och blandar sig i skallet blir man lite förbryllad. Palmegruppen? Finns den kvar? Varför då?

Det stod i ett TT-telegram: Medarbetarna i Palmegruppen hotar att hoppa av om de inte får bättre betalt. I ett brev till justitieminister Thomas Bodström skriver de att situationen är ohållbar och att de känner att de inte längre kan verka under rådande omständigheter.

För yngre läsare kan jag berätta att Palmegruppen inte är något dansband utan ett gäng poliser som försöker lösa mordet på Sveriges statsminister Olof Palme. Han sköts till döds på Sveavägen i Stockholm 1986. Mördaren greps efter några dagar men släpptes eftersom han hade vita skor på sig.

Sedan dess har mordet blivit ett Nationellt Trauma. Ett nationellt trauma är en dålig grej som påverkar hela landet så att hela landet inte fungerar som det ska. Därför måste ett nationellt trauma avtraumatiseras. För det krävs att man kan lösa mordet på Palme genom att hitta vapnet och sedan bevisa kopplingen till mördaren. Fat chance?

Personligen blev jag mycket starkt berörd av mordet, eftersom jag hyste stor respekt för Olof Palme och de flesta värderingar som han stod för. Jag var mycket upprörd över att han blev mördad.

I dag kan jag inte bry mig längre. Mannen är död och Sverige är 17 år äldre och tusenfalt förändrat, på gott och ont. Jag kan faktiskt inte se att våra eventuella trauman skulle lindras av att mordet fick sin lösning. Och om vi får en lösning, hur ska vi kunna tro på den?

Under de tio första åren efter mordet var ”Palmespanare” ett av landets vanligaste yrken. Poliser blandades med amatör-Sherlocks i en enda stor röra. När det var som värst reste privatspanarna på konferensresor ombord på Finlandsfärjor, visade overheadblad för varandra och spekulerade över sina mahognygroggar. I dag finns det väl några djupingar kvar som sitter hemma vid köksbordet och ritar flödesscheman, men de flesta har antingen dött eller tagit sitt förnuft till fånga och skaffat ett liv.

Det borde Palmegruppen också göra. Släpp spanarna loss, det är vår. Och ur ett internationellt perspektiv måste det framstå som rent patetiskt att vi ännu efter 17 år ägnar hundratusentals mantimmar varje år åt att ?ja, vadå?

Vad gör dom, mer exakt?

Det är naturligtvis hemligt, av spaningstekniska skäl. Vi vanliga medborgare kan inte förvänta oss någon insikt i Palmegruppens arbete. Vi ska bara förutsätta att de arbetar i sitt anletes svett. För allt jag kan bedöma kan dom mycket väl sitta och spela Tjuv & Polis just nu. Men betalt ska dom ha. Mer betalt. ”Det är de stora löneskillnaderna i förhållande till poliserna i Stockholm som gör att Palmegruppen går till regeringen med en namnlista, rapporterar Dagens Nyheter”.

Med en namnlista!!!? Hur många är de egentligen? Och vad kostar det?

Nej du, Thomas Bodström. Visa nu lite politiskt kurage och skicka de där gnällmånsarna på dörren. Alternativt kräv resultat.

Anders Westgårdh

ARTIKELN HANDLAR OM