Nu är det dags att hålla käften!

KOLUMNISTER

Från början tyckte jag nog att det var tämligen självklart att en tidning i ett demokratiskt land skulle få visa tolv olika illustratörers bilder av profeten Muhammed. Att avstå på grund av ett religiöst påbud verkade i ärlighetens namn lite skrattretande.

Jag har bytt uppfattning i den frågan. Tryckfriheten är för viktig för att misshushållas med. Publiceringen i Jyllands-Posten var ett onödigt provocerande tilltag – särskilt med tanke på att 200?000 danska muslimer redan har fullt upp med förakt från stora delar av ursprungsbefolkningen.

Från början tyckte jag nog att det var tämligen självklart att troende muslimer världen över reagerade med vrede över att få sin viktigaste religiösa symbolgestalt förlöjligad.

Jag har bytt uppfattning i den frågan också. De besinningslösa våldshandlingarna och hatiska uttalandena gör att jag förlorat nästan all den förståelse jag ursprungligen hade. Ambassadbränning, mordhot och rop på censur och statlig avbön är kategoriskt oförsvarligt.

Från början tyckte jag. Nu känns det mest som läge att hålla käften och tagga ner. Den här situationen behöver inte fler åsikter just nu.

Det mesta av det kloka är redan sagt – inte minst av Laila Freivalds – medan det dumma tycks komma ur en aldrig sinande källa.

Även jag skulle kunna kläcka ur mig något lågpannat eller ondsint, skicka av i valfri riktning och ganska säkert träffa någon som förtjänar ett verbalt kok stryk.

Men jag avstår. Det tjänar ingenting till. Brasan brinner så bra på egen hand.

Jag tar en promenad i hemkvarteren för att snappa luft och rensa skallen från grumliga tankar och överflödigt hår. Frisören kom till Sverige för drygt tjugo år sedan efter att hennes svåger mördats av regimen. Barnen är stora nu. En läser arkitektur i London, den andre är ingenjör i Kanada. Själv var hon sjuksköterska i Teheran. Nu bor hon i ett radhus utanför stan. Det kanske inte är exakt vad hon drömde om men det är inget dåligt liv.

Det finns dubbelt så många muslimer i Sverige som i Danmark. Merparten av dem har kommit hit för att slippa förtryck, religiöst och politiskt tvång. Dom flydde för att få leva i ett demokratiskt system med frihet för både tal och tanke.

Jag känner bara en handfull, med dem upplever jag ändå en ömsesidig respekt. Och jag kan inte se att vi har något alternativ.

Anders Westgårdh

ARTIKELN HANDLAR OM