En alldeles sann försommarsaga

KOLUMNISTER

Frukost på hotellet när solen går ur Östersjön

Och strösslar hela Uppsala med guld

I dag ska jag färdas nära hundra mil i Sverige

Genom ett vackert men luggslitet land

På centralstation i Stockholm doftar starkt av caffe latte

Alla irrar fort med pappmuggar i hand

I tidningen står det om börsens fortsatta uppgång

Om feta barn och schlagerfestival

I kortärmade skjortor sitter folk på X2000

många knattrar på sin dator och mobil

Sen köar vi en kvart för att få komma fram till mikron

Och värma upp en okryddad lasagne

Det är så som det nya folkhemmet rullar fram

Och i höst ska vi välja vem som vi tror bäst kan

Strax efter Södertälje är vi snart i Persson country

Det är här nånstans han bygger sig ett slott

På andra sidan spåren står det bilvrak mitt i trädgårn

Slitna hus i slitna byar som gett upp

Men solen skiner över landet, gröna träd och röda stugor

Såna där som alltid kallats för idyll

Blicken växlar mellan trycksvärtan och torpen bakom träden

Det är svårt att inte undra kanske om?

Det är då som det stora vemodet rullar in

Men ur radion hörs en la-la-lallande Ledin

Jag springer för att hinna med en buss till Uddevalla

Och nästan snubblar på en kvinna i en gång

Hon sitter där på marken med ett livlöst barn i famnen

Som nåt jag sett i utlandet nångång

I Torp i södra Bohuslän i en väntkur vid McDonalds

Där sitter vi och fattar att det faktiskt blivit sommar

En arbetslös 22-åring, två svartmålade tjejer, ett skinhead och en ängslig pensionär

På nordöstra Orust är landskapet så vackert att det svider till i ögonen

En flagga fladdrar friskt i västanfläkt

Hela dagen har jag färdats från östkusten till västkusten

Genom ett vackert men luggslitet land

Anders Westgårdh

ARTIKELN HANDLAR OM