Sinatra tog one more for my baby

KOLUMNISTER

Vi går nu in i det tionde året av tomhet efter Frank Sinatras bortgång. Det förtjänar att uppmärksammas redan nu, eftersom det dröjer till den 14 maj innan det är den faktiska dödsdagen.

Anledningen till att vi ska ägna lite tid åt Frank Sinatra den första dagen 2008 är att han var som bäst just sådana här dagar. Har ni tofflor? Då kanske ni hasar omkring därhemma, flera av er rätt trötta och beige efter gårdagskvällens härjande. Ni är bakis, helt enkelt. Ni tog one more for the road innan ni gick ut i lackskor och började vifta på taxi.

I min skivsamling finns det några riktigt vackra ep-skivor (googla!) där jag kan svära på att Sinatra har tofflor fastän de inte syns på bild. Han har v-ringad ylletröja, uppknäppt vit skjorta, det sprakar i brasan, han röker inomhus men han ser ändå inte glad ut.

Han tog one more for my baby. Han är melankolisk, sannolikt också lätt bakis. Det blir mycket whisky när hon har stuckit. Huset är till salu. Han sitter kvar i drömmen som gick i kras.

Jag hade den stora förmånen att få se Sinatra live två gånger. Det var visserligen på slutet av hans karriär, ”in the September of my years”, men det var en stor upplevelse.

Sinatra är utan tvekan vår livstids största sångare, men också en av de främsta uttolkarna av mänskligt liv.

Säkerligen var han en skitstövel, sannolikt hade han en osund relation till maffian, kanske var han dum mot sin omgivning för att han hade råd att vara det. Men när vissa ögonblick uppstår, när särskilda tillstånd inträder – då är han en själslig medicin och en kompanjon som håller måttet.

I våra hektiska dagar är det ont om ögonblick då man kan ta till sig Sinatra i all sin prakt. Men nyårsdagen är sådan. Sävlig, såsig, inbjudande till eftertanke och inre blekhet. Ta vara på möjligheten.

Jag hoppas ni har honom till hands. Ta fram en skiva och låt förra århundradets röst fylla årets första dag med mening.

Precis som med ett fåtal andra storheter tränger Sinatra fram i varje ny generation. Dylan har den förmågan, liksom Presley. ”Pang i bygget” kommer alltid att vara rolig, Picasso kan inte dö, Bogart finns på affisch så länge världen står kvar.

Och Sinatra sjunger liv i nyårsdagen och vilken sketen tisdag som helst.

Några ord om Frank Sinatra, 93 år och still going strong.

Nu kan ni gå och lägga er igen. Ställ tofflorna vid sängkanten.

ARTIKELN HANDLAR OM