Låt prästen stanna hemma på examen

KOLUMNISTER

”Den blomstertid nu kommer” är en underbar låt som sällan misslyckas med att aktivera även mina härdade tårkanaler. I sanning en livsglädjens lovsång. Själv har jag inga detaljerade minnen av barndomens skolavslutningar, men känslan av frihet glömmer jag aldrig.

Och nu är det dags igen. Den ljuva sommaren är redan här. Solens strålar värmer. Lust och fägring definieras som stor.

Över hela landet planeras för skolavslutningar, som i de allra flesta fall kommer att avhållas i olika kyrkor som ofta är vackra och vilsamma, och rymmer mycket folk.

Problemet uppstår när prästen går upp i predikstolen.

Då förvandlas nämligen skolavslutningen till en religiös ceremoni. Det är inte bra. Den frihetliga livskraft som omsjungs i sången bör återspeglas i skolavslutningens utformning. Och därför ska prästen stanna hemma.
 

Traditionen med skolavslutning i kyrkans kristna hägn är en kvarleva från gammel-Sverige, och kändes kanske relevant och rimlig fram till 1970 ungefär.

I dag är Sverige inte längre ett kristet land, samtidigt som endast en bråkdel av befolkningen är aktiva kyrkobesökare. Sverige är – som många länder – en mosaik av människor med rötter i olika världsdelar och hemmabas i olika religioner.

Det är orimligt om skolavslutningar inte tar hänsyn till detta, på samma sätt som det vore orimligt om kristendomen fortfarande dikterade läroplanen i skolan.
 

Jag hör hur ni skriker ordet tradition!

Men jag hör inte att ni längre skriker morgonbön. Eller barnaga. Två exempel på andra traditioner från det gamla Sverige, lyckligtvis avskaffade sedan 1965 respektive 1979. Det kan finnas enstaka undantag, men de flesta av oss är nog överens om att vi klarat oss alldeles utmärkt utan traditionen med kollektivt knäppta händer och rappande rotting.

Vid sekelskiftet skiljdes kyrkan från staten genom en ny kyrkoordning. Det var hög tid. Och nu är det hög tid att skilja skolan från kyrkan. Skolavslutningen i kyrkan med sina kristna övertoner är en förlegad kvarleva som inte längre passar i ett modernt globaliserat land. Det Sverige som lovsjöng åkerns ädla säd befolkas i dag av katoliker, judar, muslimer, buddister och hinduer. För att inte tala om agnostiker och rena ateister.

Det enda rimliga är att alla får känna samma jublande frihetsglädje då sommarlovet äntligen börjar.

ARTIKELN HANDLAR OM