Branschen behöver pirater och leoparder

KOLUMNISTER

Henning Mankell och hans förläggare Dan Israel startar ett nytt bokförlag, Leopard. Jättekul, tycker jag. Jag önskar Mankell och Israel all lycka.

I längden kommer vi alla att tjäna på sådana initiativ. Ägandet i bokbranschen breddas. Utgivningarna blir fler och annorlunda. Böcker kommer att ges ut som vi läsare kanske aldrig funnit annars.

Jag har inte varit i Sverige så mycket på sistone, men såvitt jag kunnat se har förlaget Leopard inte fått samma hätska mottagande som mitt eget Pirat, som jag äger tillsammans med Sigge Sigfridsson, Jan Guillou och Ann-Marie Skarp.

Det har naturligtvis delvis att göra med hur alla de inblandade ägarna uttrycker sig, leoparder är ju vanligtvis något smidigare och mindre högljudda än pirater.

Det ändrar inte det faktum att alla fristående förlag har mycket gemensamt.

För ett halvår sedan rasade en väldig debatt om Piratförlagets existensberättigande. Den initierades av att Marianne Fredriksson meddelade att hon kommer att släppa sin nästa roman hos oss på Pirat i stället för på Bonnier-ägda Wahlström&Widstrand.

Jag blev väldigt fundersam över många av inläggen. Det första som slog mig var hur begåvat folk plötsligt krävde slaveriets återinförande.

Deras inställning var att en författare aldrig någonsin har rätt att byta förlag. En författare kan däremot ratas närhelst förlaget så önskar. Håller inte nya boken är det ajöss.

De större förlagen är däremot i sin fulla rätt att försöka värva författare från alla andra. Jag vet, för nästan alla har föreslagit att jag ska "komma över" eller skriva något för dem. Jag blir inte ett dugg upprörd, varför ska jag bli det? Tvärtom, jag tycker det är kul om folk vill jobba med mig, men jag har inga planer på att byta förlag.

Det andra som förundrat mig är hur totalt väsensskilt många debattörer ser på ägarkoncentrationen inom förlagsvärlden kontra media.

När är det gäller ägar- och maktkoncentrationerna i media är debattörerna helt ense om att det är ett problem. Två aktörer dominerar marknaden: familjen Bonnier och Jan Stenbeck. Deras dominans ses i förlängningen som en fara för yttrandefrihet och demokrati.

Ett exempel: Just nu skriver medias branschtidningar om en rad rykten som florerar kring Dagens Nyheters chefredaktör Hans Bergström. Aftonbladet har tagit upp frågan, liksom Stenbeckägda Moderna Tider - men däremot inte Bonnierägda Expressen eller Dagens Nyheter. Frågan är om detta är en slump, olika nyhetsvärderingar - eller om den Bonnierägda pressen försöka dölja någon form av maktmissbruk hos en av sina högsta chefer.

Jag har inga svar, men jag tycker det är bra att frågan ställs. Den kan göra det, därför att olika aktörer har tillgång till debatten, till orden, till yttrandefriheten.

Egendomligt nog tycker många att det motsatta gäller för bokbranschen: här ses makt- och ägarkoncentrationen som en förutsättning för samma grundläggande, demokratiska villkor.

Litteraturens utveckling och fortlevnad skulle på något sätt garanteras genom att familjen Bonnier och KF-gruppen äger allt och publicerar allt, utom sådant som totalt maktlösa småförlag kan få hålla på med ute i marginalen.

När det gäller debatten om oss på Piratförlaget har de Bonnierägda medierna varit de i särklass mest hätska kritikerna. I och med nyheten om Leopard kom frågorna upp igen.

I förra veckan påstod Bonniermedierna att jag och mina kollegor startat Pirat enbart för att tjäna pengar.

Tidigare har samma medier beskrivit oss som någon sorts litterära terrorister som bara är ute för att förstöra för alla andra.

Jag säger det därför en gång till: Personligen är min enda drivkraft att styra mitt eget arbete. Jag vill ha kontroll över det jag gör och jobba med folk jag gillar. Det är sant. Tro mig, jag vet.

Nej, tack Gud och demokratin för olika röster, tankar och publicister. Både medierna och bokbranschen skulle må bra av fler aktörer, både pirater och leoparder.

ARTIKELN HANDLAR OM