Terrorism - en "stor framgång" för Israel

KOLUMNISTER

Våld lönar sig. Terrorism fungerar. Om man mördar tillräckligt många människor med tillräcklig hänsynslöshet under tillräckligt lång tid så vinner man. Då blir man accepterad och respekterad, får ett eget land, blir premiärminister och får fika med USA:s president i Camp David.

Se på Israel och dess ledare.

Jag känner en gammal judisk man i Los Angeles. Hela hans släkt, över 100 personer, dödades i Auschwitz.

Själv överlevde han genom att fly till Ryssland där han fängslades och sattes i arbetsläger. Där, påstår han, delade han cell med en man vid namn Menachem Begin.

Om det är sant vet jag inte. Sant är dock att Begin blev israelisk premiärminister och att han upprepade gånger besökt min bekant i hans hem i L.A. Sant är också att min bekant hyste varma känslor för den terrorrörelse som Begin företrätt. Min bekant döpte sin ende son efter Begins andlige läromästare, terroristen Zeev Jabotinsky.

- I don"t understand the problem with the Intifada, sa min bekant en gång. Why not kill them all? Then, there"s no problem anymore!

Det är så de här killarna resonerar.

Jag tänker på min gamle bekanting när jag läser hur Israels premiärminister Ariel Sharon kommenterar veckans massmord på elva småbarn i Gaza:

- En stor framgång.

Så sa han, enligt Aftonbladet, i onsdags.

Elva barn är döda, mellan två månader och elva år gamla, och det var en stor framgång för Israel.

Men med Sharons och flera av de andra nutida, israeliska ledarnas historia i gott minne är uttalandet helt logiskt. Ur Björn Kumms bok "Terrorismens historia" hämtar jag snabbt följande fakta:

Mellanösterns första terrorister i modern tid var judiska nationalister. En av organisationerna i början, Irgun Zwai Leumi (Nationella militärorganisationen), var egentligen en privat frikår.

Bland annat ägnade de sig åt terrorattentat och rena mord. Sätten varierade. Brittiska soldater hängdes. Bomber kastades in på marknadsplatser och slet sönder palestinska kvinnor och barn. Hotell sprängdes.

I december 1943 tog Menachem Begin över ledningen för Irgun. Samtidigt tog Yitzhak Yzernitsky befälet över Irguns utbrytargrupp LEHY, mer känd som Stern-ligan. Stern-ligan mördade politiker både i Palestina och i andra länder. En av dem var svenske greven Folke Bernadotte. Ledaren Yzernitsky gjorde sig senare känd under namnet Yitzhak Shamir. Han blev både israelisk utrikesminister och premiärminister.

Den 9 april 1948 gick Irgun och Stern-ligan tillsammans in i den palestinska byn Deir Yassin strax utanför Jerusalem. Man hävdade att invånare i byn gömt arabiska terrorister. Hus efter hus tömdes och rensades.

Alla som överlevde samlades ihop på torget och sköts. 254 människor mördades, mest kvinnor och barn. Sådant kallar vi i dag för etnisk rensning, och exemplen är många.

I samband med kriget 1948 utbröt skottlossning i den palestinska staden Lydda, 250 civilpersoner dödades. Den israeliske befälhavaren beordrade då "total utrymning" av Lydda (det vill säga etnisk rensning). Hans namn var Yitzhak Rabin. Han blev också israelisk premärminister. (Som sådan ändrade han åsikt och gick från "hök" till "fredsduva". Det är Rabin vi ser skaka hand med Arafat i den klassiska bilden framför Clinton och Vita huset. Han mördades av den judiske högerextremisten Yigal Amir i november 1995.)

Efter kriget 1948 fortsatte Israel att "rensa" palestinska städer och byar. I oktober 1953 gick exempelvis en israelisk kommandostyrka, enhet 101, in i den jordanska byn Qibya och sprängde 45 hus. 69 människor dog, nästan bara kvinnor och barn. Befälhavare över enhet 101 var en ung israelisk major som hette Ariel Sharon. Han blev så småningom försvarsminister under Menachem Begin och tillät bland annat massakern i flyktinglägren Sabra och Chatila i Beirut 1982. I dag är han premiärminister och säger om attacken tidigare i veckan då elva småbarn mördades:

- En stor framgång.

Det värsta är att han menar det.

Liza Marklund