Nyckeln som öppnar den stora porten

KOLUMNISTER

"Ä ntligen stod prästen i predikstolen."

"Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen."

"Många år senare, inför exekutionspatrullen, skulle överste Aureliano Budenda påminna sig..."

"Det hände den septembervecka för trettio år sedan, när Harald Pihlgren tog livet av sig, att vi fick oväntat besök."

"Innan han hade varit i Brighton tre timmar förstod Hale att de tänkte döda honom.

Första meningen i en text är viktig. Den kan många gånger avgöra om läsarna blir nyfikna, stannar till och läser vidare. Stora författare vet hur en bra bok ska börja. Citaten här ovan (från Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga, Strindbergs Hemsöborna, Garcia Marquez´ Hundra år av ensamhet, Tunströms Berömda män som varit i Sunne och Graham Greenes Brighton Rock) bekräftar detta. En sömnig inledning får däremot läsarna att hasta vidare till andra texter eller andra böcker.

Thrillerförfattare brukar kunna öppna en berättelse så att de väcker intresse hos läsarna. Som Elmore Leonard i Stålar: "Första gången Frank J Ryan och Ernest J Stickley, kallad Stick, ser varandra var en kväll vid bilfirman Red Bowers Chevrolet på Telegraph när Stick körde ut från deras parkeringsplats för begagnade bilar i en rödbrun Camaro -73."

Få författare kan kasta sig rakt in i sina historier och börja skriva. De måste arbeta länge med berättelsernas första mening. Och det tar tid innan de blir nöjda.

De godtar inte en inledning som går an eller rent av är rätt bra utan de söker den bästa inledningen. De får skriva om och skriva om. Med tur, skicklighet och, inte minst, tålamod hittar de vad de letat efter, den första meningen, nyckeln som de vet ska öppna den stora porten för ett otåligt koppel av ord, meningar och historier.

Inte vet jag hur länge Anthony Burgess vände och vred på inledningen till Jordiska makter, men jag anar att han behövde fundera mer än en natt innan han kom på att den skulle ha det här innehållet:

"Det var på eftermiddagen av min åttioförsta födelsedag och jag låg i sängen med min manliga konkubin när Ali förkunnade att ärkebiskopen hade kommit för att träffa mig."

Albert Camus börjar Främlingen med två korta meningar: "I dag dog mamma. Eller kanske i går, jag vet inte." Enkelt och genialt. De orden kom säkert inte till honom i ett nafs.

Det händer att även hantverksskickliga författare kör fast. Då får de ägna sig åt annat ett tag - sätta potatis, resa till Köpenhamn, plocka svamp, cykla en mil eller två. framträda som gäst i någon tv-soffa. De gör det för att skingra tankarna och hämta ny kraft.

En författare som jag känner väl påstod att han filat flera månader på en inledande mening i en roman utan att det blev något. Orden kom inte; det var plötsligt tyst i huvudet på honom. Han tvingades ta en lång paus i skrivandet. Många cigarretter och ensamluncher med falukorv och stekt ägg senare kunde han beordra orden ner i startgroparna och låta loppet gå:

"Fredrik Jonsson Lök hade aldrig gjort en enda ohederlig sak eftersom han aldrig gjort någonting alls."

Första meningen i första kapitlet är viktig. Alla bildade kvinnor och män vet att Gösta Berlings saga börjar med "Äntligen stod prästen i predikstolen". Men kan någon på rak arm tala om hur romanen slutar? Någon enda? Jag har aldrig mött någon som kunnat det, och jag har ändå snavat omkring på våra asfalterade och grusiga vägar i 54 år.

Vi minns hur bra böcker börjar men vi glömmer hur de slutar. Det är mindre viktigt. Vi har alltid chansen att formulera slutet själva.

PS. Sista meningen i Gösta Berlings saga lyder: "Här har nu fantasins jättebin svärmat omkring oss under år och dag, men hur de ska komma in i verklighetens kupa, det får de sannerligen se sig om."

Rolf Alsing ([email protected])

ARTIKELN HANDLAR OM