Snart kommer ingen att vilja göra en pudel

KOLUMNISTER

Pudlar vet jag inte, men jag vet hur Hasse skäms. Där pudlar vill behaga är taxen tjurig bortom förnuft. Hasse tax blänger, går knäande undan, och lägger sig utom synhåll där han dyster inväntar bättre tider.

En tax som knäar förlorar något av sin värdighet. Men tigger heller inte om förlåtelse.

Jag tror vi har sett vår sista pudel.

Jag har talat med Pål Jebsen, som tituleras ”kommunikationsexpert” och fått sitt mediala genombrott med uttrycket ”göra en pudel”. Då gällde det minister Jan O Karlsson. Som bildligt talat lade sig på rygg och gjorde avbön. ”Och ni svenskar var så häpna och fattade ingenting”, sa Jebsen (som efter tolv år i Sverige låter just så harmlös och glad som jag gärna förutsätter att norrmän är).

Ja, den här pudel-liknelsen har han kört sedan något år. För sina kunder. Och så fick han chansen att köra den i tv. Han har tre pudlar hemma på Lidingö, berättade han för mig: Sophie, Nelly och Daisy. Dessutom tre veckogamla valpar: Stalin, Lenin och Gudrun. Detta skrattar Jebsen hjärtligt åt.

Alla hans pudlar gör likadant när de skäms, förklarade han: lägger sig platt på rygg, i en bön: ”förlåt”. Sedan reser de sig, och skakar på sig.

Så skulle aldrig Hasse göra, tänkte jag.

Men visst är uttrycket läckert. ”Göra en pudel” har redan listats av Svenska språknämnden som nytt men mer eller mindre vedertaget uttryck, jämte ”pappografi” (testa sig för prostatacancer) och ”göra en valstuga” (göra politiskt uttalande man inte vill stå för efteråt).

Det kommer att hänga i ett tag, tror jag. Man kommer att tala om vem som gjort eller inte gjort en pudel.

Med följd att ingen kommer att vilja göra ens en halv pudel. Den anständiga impulsen att be om ursäkt kommer att upphöra lika plötsligt som den började. Ingen vill efteråt läsa att man gjort en pudel.

För vad är en pudel? Läraktig, lydig och fånig.

I måndags i huvudstadens kulturhus såg jag Erik Fichtelius få frågan: vill du göra en pudel? Vi var 920 kollegor på plats för att se honom avrättas av Jan Guillou. Publikrekord, dubbelt upp.

Så blodtörstig är journalistkåren, om ni vill veta. Slagsmål om biljetterna. Nästan i varje fall. Redaktionen för Mediemagasinet som rest upp från Göteborg var rätt sura. De hade inte bokat platser.

Guillous första fråga: Ska du göra en pudel? Det ska jag inte, svarade Fichtelius. Och avrättningen kunde äga rum, enligt konstens alla regler.

Ordet pudel, berättar Jebsen för mig, har på tyska en verbform som betyder ”hålla sig flytande”.

En funktionell överlevnadsstrategi sedan man gjort bort sig.

Men vi har sett vår sista pudel. Kanske kan man säga att Fichtelius i stället gör en tax.

Kerstin Weigl

ARTIKELN HANDLAR OM