Vi är inte djur – så vad kan vi lära av naturen?

KOLUMNISTER

Perfekt, vi kan skylla på Walt Disney, tänkte jag i veckan. Det är hans fel att inte fler tar pappaledigt. Någonstans finns grundbulten.

Walt!

Jomenvisst, det är delvis hans fel att vi sitter och ljuger för våra barn om kvällarna. Jag läser högt om flodhästmamman som lagar mat medan råttpappan går till jobbet. Om rättrådiga kaninpappor och gulliga kattflickor och alla dessa fyrbenta kärnfamiljer... som ingjuter normer i de små liven.

Och det är den konservative Disneys fel: det var ju han som hittade på att göra dokusåpa av naturfilmer - att de skulle ges en dramaturgi som återspeglar familjen och att djuren själva skildras som mamma-pappa-barn och ingenting annat.

Ja, sannerligen.

Vi gjorde sagofigurer av djuren och gav dem egenskaper människor kunde finna "naturliga".

Därav de gulliga familjeskildringarna i teves naturfilmer - och därav de tecknade skrajsna elefanttanterna och modiga lejonkungarna i Disneydags.

Ja, så gick mina tankar när jag bekantade mig medieforskaren Hillevi Ganetz, som fått stort genomslag efter sin artikel i tidskriften Genus om naturprogram i teve.

Hon har tittat igenom decenniers produktion och funnit att de visar en förljugen bild av naturen, tillverkad för att passa vår kulturs syn på sex och kön. En bild av manlig dominans, kvinnlig underkastelse och heteroförhållandets överlägsenhet.

Alltså: vi får möta den modige lejonkungen, fast det i verkliga verkligheten är den äldre honan som leder jakten.

Vi får se kelsjuka delfiner, inte deras gruppvåldtäkter.

Inte en lesbisk tiger i sikte (fast de gärna sätter på varandra) och inte en enda bög-svan.

Disneyworld för hela slanten, men frågan är: Vad ska vi ha i stället?

Jag tycker det skulle kunna finnas en poäng med att visa naturens variationsrikedom. Om inte annat för att bemöta homofobiska argumentet att "det är mot naturen". En liten lesbisk kärleksscen på savannen skulle inte vara helt fel.

Tack Hillevi för den iakttagelsen.

Men: det är också en livsfarlig väg. För rätt vad det är börjar folk smyga in ordet "naturligt".

Fast människor inte är djur. Måste inte handla efter dunkla instinkter. Behöver inte söka "naturen" och den där rådande moralen eller brist på moral.

För vad finns att lära?

Kvinnliga fåglar (som mesar) är ständigt otrogna mot sin partner om de bara får tag på en hane som står över i social rang.

En manlig sjöelefant kan ha ensamrätt till 150 honor.

Flera insekter lägger kyskhetsbälte på sin hona, en liten plugg sekret som hindrar rivalerna att komma till.

Bland gräsänder förekommer gruppvåldtäkter som leder till att honan drunknar.

Så trots allt föredrar jag gamle Walt.

Kerstin Weigl

ARTIKELN HANDLAR OM