Även monarken måste förtjäna sitt förtroende

KOLUMNISTER

Förtroendet för kungahuset faller. Det är ingen engångshändelse. Förtroendet minskar för femte året i rad och det gör kungahuset till en stor förlorare i opinionen. Men enligt statsvetarna på Som-institutet vid Göteborgs universitet, vilka sedan 1986 mätt svenska folkets inställning till olika samhällsinstitutioner, har ändå varannan svensk mycket stort eller ganska stort förtroende för hovet.

Statsvetarna kan inte förklara varför det börjat gnissla i förhållandet mellan folket och monarken, inte ens gamle fine professor Sören Holmberg, som annars vet allting eller åtminstone ger sken av att göra det.

Vi andra, som inte sätter

något vetenskapligt anseende på spel, kan ju - om vi vill - gissa om orsakerna till att kungahuset rasar i Som-mätningarna, och vi drar oss inte heller för att göra det.
Rättvisans moral fordrar att också de som föds med guldsked i handen anstränger sig en smula

Flertalet svenskar är principiella republikaner. Det vill säga: de kan i teorin inte godta att viktiga

offentliga uppdrag, till exempel statschefens, går i arv inom en enda familj, men de ids i praktiken inte göra något åt det.

Vi får dras med monarkin, menar de, men det är klart att det måste vara ordning på monarken och hans familj. Både kungaparet och deras barn måste göra rätt för sig och för alla miljoner som skattebetalarna ger dem i årligt understöd. Och det är på den punkten kungahuset sviktat.

Det har blivit för mycket av the idle rich, det gyllene patrasket, över uppträdandet. Kungen far fram här hemma och på Rivieran med Noppar och Pajor, varav få eller ingen gjort något förutom att sätta sprätt på förmögenheter de fick genom att födas.

Victoria, Carl Philip och Madeleine är inte längre några små gulliga kungabarn som leker under kristallkronorna. De har växt upp och blivit myndiga. Men deras umgänge med societetsungdomar på Östermalm i Stockholm imponerar inte heller. Till och med annars devota medier har inte kunnat avstå från att dokumentera deras leverne på innekrogar kring Stureplan.

Från kretsen kommer en frän doft av stekta sparvar, gin och tonic samt av Lundsbergs internatskola, uppblåst självgodhet och elitism. Sådant utmanar, sådant tär på förtroendet som en gång fanns.

Jag tror inte att svenskar har något emot att folk blir förmögna genom framåtanda, arbete, strävan och insatser, men de tycker inte om att de som föds till rikedom (och makt) har det så ofantligt mycket bättre än vanligt folk. Rättvisans moral fordrar att också de som föds med guldsked i handen anstränger sig en smula och inte ägnar mesta tiden åt att glida runt och slå dank.

Drottning Silvia har gjort och gör berömda insatser för barn som far illa i Sverige och andra delar av världen, men de hamnar i skuggan av vad de andra har för sig på fåfängans marknad.

En annan, kanske en aning djupare förklaring till att förtroendet rasar är att svenska folket inte som förr känner sympati för kungahusets, särskilt av drottning Silvia, officiellt uttalade ideal: de konservativa värdena, familjesammanhållningen, kyrkan och kristendomen, den äkta mannens överhöghet, idrottsintresset.

Få säger högt ifrån, många hycklar samförstånd, men att avståndet finns där råder det inget tvivel om. Majoriteten av dem som får frågor i Som-undersökningen är antingen födda på fyrtio- och femtiotalen, alltså kvinnor och män som blev politiskt medvetna på det radikala sextiotalet, eller barn till dessa. Och även om de så kallade 68-orna blivit äldre och med åren lite bekväma vet varenda människa var de står i fråga om kungahuset eller de värden det sägs vila på.

Medborgerligt förtroende är inte något en gång för alla givet. Det måste förtjänas och ständigt erövras på nytt. Det har länge varit självklart för politiker, och snart blir det nog det också inom kungahuset. Kanske kan den nye riksmarskalken

Ingemar Eliasson hjälpa kungen med att analysera vad som hänt? Eliasson var en gång gruppledare i riksdagen och vice ordförande för folkpartiet, ett parti som kräver monarkins omedelbara hädanfärd.

Rolf Alsing

ARTIKELN HANDLAR OM