Kvinnornas värld är tydligen för liten

KOLUMNISTER

Det är en vecka sedan utrikesministern och en femårig flicka i Arvika mördades och pressen skriver om problemen med nedmonteringen av psykvården och alla vårdbehövande som drar omkring på stan.

Samtidigt röstar Sveriges kvinnor nej i folkomröstningen. Under tv:s valvaka diskuteras kvinnornas tydliga profilering. Tonen bland utfrågare, "experter" och politiker är lite raljerande, lite nedlåtande. Kvinnor ser inte de stora sambanden, saknar det historiska vid seendet. Kvinnor är så konkreta, kvinnor är konservativa, rädda för förändringar. Det sägs inte rent ut, men det andas underförstått att kvinnornas värld är för liten för att greppa något så stort och djärvt som EU.

Samma morgon som folkomröstningsresultatet är förstasidesnyhet i samtliga tidningar, kan man på de inre sidorna läsa att stadsdelsförvaltningen Maria-Gamla stan på Södermalm i Stockholm föreslår att två välkända parklekar skall göras om till vanliga lekplatser, då man inte har råd med fritidspersonal. Detta trots att det finns problem med missbrukare och mycket folk i rörelse i parkerna. Nedskärningen skulle spara in 1,8 miljoner. Kopplingen mellan psykiskt sjuka som drar omkring i Stockholm och stängandet av parkleken Draken görs inte. Inte heller kopplingen mellan kvinnornas nej i folkomröstningen och nedskärningarna.

Å ena sidan har vi de Stora Frågorna. Sveriges Framtid. De Stora Skeendena. Å andra sidan en futtig parklek eller två. Å ena sidan har vi omläggningen av valutan som skulle ha kostat sina modiga miljarder. Å andra sidan futtiga 1,8 miljoner.

På samma insida klagar överläkaren vid Sachsska barnsjukhuset i Stockholm över de planerade stängningarna av avdelningar på hans sjukhus i en stad där det finns 3,9 vårdplatser per 10 000 barn mot rikssnittet 6,4. Läkarna skickar redan hem sjuka barn. Men underskottet växer i landstinget och något måste göras. Att spara in på barnen är alltid mest smärtfritt. De röstar inte, organiserar inte demonstrationståg och skriver inte insändare.

Ja, vad är en stängd parklek mot Europatanken? Vad är ett nedlagt barnsjukhus mot ränteläget? Vad är rädda mammor i en parklek mot Mördarjakten?

Att kvinnor och män uttrycker skilda uppfattningar i opinionsmätningar är ingen nyhet. I "Kön och politiskt våld. Attityder under svensk efterkrigstid" kartlade statsvetaren Ulf Bjereld för ett par år sedan mäns och kvinnors åsikter om våld. Bjereld hade gått igenom en rad opinionsmätningar och han fann att kvinnorna konsekvent uttrycker ett starkare motstånd mot krig, militära interventioner, kärnvapenprov etc. Även i frågor som proffsboxning, videovåld, aga som uppfostringsmetod och införandet av dödsstraff skiljer sig kvinnors och mäns åsikter kraftigt åt. Skillnaderna visar sig redan i nioårsåldern. Och spänner över alla samhällsklasser och professioner.

Kvinnor tänker tydligen annorlunda än män. Kvinnorna ser oftare till det konkreta, det nära. Kvinnorna är kanske mindre intresserade av De Stora Projekten, som kräver ett nödvändigt spill i form av pengar, osäkerhet och möjligtvis våld eller miljöförstöring. Det som händer med Sverige speglas för många kvinnor inte i fraser om hårdnat debattklimat, utan i nedmonteringen av parklekar och barnsjukhus.

Det är i parkleken på Södermalm som klimatet kan spåras. Det är bland missbrukarna som nu kanske ska röra sig fritt bland lekande barn utan fritidspersonalens vakande öga som "Sverige händer". I huvudstaden jagas en mördare och jakten kostar förstås miljontals kronor. Men i samma stad måste parkleken och barnsjukhuset stängas, trots att det är småsummor som sparas in. Peanuts.

Jag tror att parklekens bänk är en alldeles utmärkt utkikspost om man vill få syn på vad som händer med Sverige. Det finns ingen "liten" värld. Det stora speglas alltid i det lilla. Männi-skan är måttet och samhället formen där hon måste få plats. Aldrig tvärtom. Och stäng inte parkleken Draken!

ARTIKELN HANDLAR OM