Utjämnings-systemet slår hårt mot förorterna

KOLUMNISTER

När jag växte upp fick vi ofta höra att Piteå, min hemkommun, hade svenskt rekord i badhus; sex stycken på 36 000 invånare. Det var något man var mycket stolt över.

Med 08-mått mätt skulle det innebära 126 kommunala badhus enbart i Stockholms stad, vilket är en larvig tanke (det finns tolv, plus två äventyrsbad).

Den förre ministern Anders Sundström, mannen som såg till att socialdemokraterna i Norrbotten byggde Europas modernaste sjukhus på en leråker i Sunderbyn mellan Boden och Luleå, har givit sig in i debatten om motsättningen storstad-glesbygd och bokstavligt talat dragit ner den på bajsnivå.

Det faktum att Stockholm är den motor som håller hjulen i Sverige i gång kallar han "den gamla hästskitsteorin".

- Det går inte att proppa hästen full med all havre och hoppas att avföringen ska innehålla tillräckligt med näring åt gråsparvarna. Lika naiv är teorin att "om Stockholm går bra så gör resten av landet det också", som Sundström sagt.

Han uppmanar landsortsbefolkningen att inte sjunka lika lågt som Skansen-chefen Anna-Greta Leijon, landshövding Mats Hellström, jag själv eller de andra som skrev under ett upprop för Stockholm i förra veckan: alltså vi snåla, osolidariska girigbukar som bara roffar åt oss av glesbygdens resurser.

Med risk att låta som en papegoja vill jag därför upprepa det jag sagt upprepade gånger den senaste tiden, både i kolumner, intervjuer och föredrag:

Jag tycker att rika och välmående människor och kommuner ska hjälpa till att stötta fattiga och utsatta.

Bara för att alla ska uppfatta det så tar jag det en gång till (lyssna nu Anders Sundström):

Jag tycker att rika och välmående människor och kommuner ska hjälpa till att stötta fattiga och utsatta, och det gör vi 08-or - och inte bara via det kommunala skatteutjämningssystemet. Stockholmarna står för nästan hälften av all statlig skatt som betalas i landet, trots att vi bara är en femtedel av befolkningen, men det tycker jag är helt i sin ordning.

Problemet är att det nuvarande skatteutjämningssystemet slår så hårt och orättvist. Det innebär att fattiga och arbetslösa invandrare i Tensta betalar Anders Sundströms kommunala simhallar, med 9 000 kronor per person och år. Jag och Anna-Greta Leijon har visst råd att betala, det här handlar inte om oss, utan om de människor i våra miljonprogram som varje månad betalar miljontals kronor till folk i andra delar av landet, och det är en sak vi måste komma ihåg: det finns en mycket stor och välmående medelklass i glesbygden, med stora villor och nya bilar på garageuppfarten. Deras levnadsomkostnader är en bråkdel av Stockholmsfamiljens, de har tillgång till en kommunal service som många 08:or aldrig kommer i närheten av (jag säger bara badhus), och framför allt har de tillgång till en infrastruktur som vi bara kan drömma om.

Jag tror det är svårt för landsbygdsborna att riktigt förstå vad jag pratar om.

På ön Kungsholmen, där jag bodde i drygt 15 år, passerar det varje dygn över 200 000 (två hundra tusen) fordon. Under mina år där körde alltså en komma två miljarder fordon genom stadsdelen.

Och kom nu inte och säg att vi har faktiskt tunnelbana, så vi ska vara nöjda och hålla tyst. Den som åkt med tunnelbanan, oavsett linje, in mot stan en måndagsmorgon har fått ett helt nytt perspektiv på begreppet "sardin i burk". Tågen är fyllda till bristningsgränsen, precis som pendeltågen och motorvägarna.

Man tar sig inte fram i Stockholm längre, och det är ett jätteproblem.

Jag är av den kontroversiella och förhånade uppfattningen att man ska bygga motorvägar och järnvägsspår där det bor flest människor och där de behövs mest.

Om vi stockholmare nu ska fortsätta att försörja resten av landet skulle det underlätta om vi åtminstone hade möjlighet att ta oss till jobbet.

Och badar, det gör vi i våra badrum.

Vi som har lyckats få en bostad, vill säga ...

Liza Marklund

ARTIKELN HANDLAR OM