I stridens hetta kan alla säga kattballe

KOLUMNISTER

Kattballe! Kan det ha varit vad SSU-ordföranden Anna Sjödin skrek?

För något sa hon. "Kattballe" är det skällsord jag kan tänka mig. Tro mig, människor från Enköpingstrakten kan uttrycka sig rätt mustigt. "J-a bonnkanin" är vanligare, men för slätstruket under slagsmål.

"Titta", sa Babak Jemai kanske.

Det är så lätt att missförstå varandra i en fajt. Anna Sjödin har dessutom nedsatt hörsel, det var därför hon inte kunde bli polis.

Skämt åsido.

Folk säger så mycket. Kränkta människor säger saker de vet är kränkande. Det är därför jag inte riktigt tror på Anna Sjödin när hon säger att hon inte sa det där ordet - för att hon "inte uttrycker sig så".

Inte till vardags, nej. I varje civiliserad situation hade politikern Anna tagit AT-läkaren Babak i hand och sagt något artigt, och inte heller tänkt något annat.

Men om hon är kränkt? Alla har vi någon gång talat ur vrede och kränkning. Åtminstone jag.

Jag minns en gång i Kairo, jag hade klättrat upp i en pyramids inre, till det högsta syrefattiga utrymmet. Där satt tre unga män från trakten och hängde. Vad de väntade på erfor jag på vägen ner.

Jag gick framåtlutad i den trånga gången när jag kände en pojkes händer treva mellan mina ben och sticka in sina fingrar så djupt han kunde.

Hjälplös och gråtfärdig försökte jag slå loss hans händer, och jag skrek om och om igen det första som kom krälande ur min hjärna, som anspelade på grabbens etniska tillhörighet. Om man säger så.

Det var ett uttryck som jag (i likhet med Anna Sjödin) "aldrig" använder. Jag kan ge en ledtråd; klingar ganska nära "tävla i Saab".

Man ska inte säga så. Det går inte. Jag fattar att en politiker mycket väl kan vara rökt om det kan bevisas. "Kattballe" hade säkert varit bättre.

Men ändå.

Kränkta människor säger inte "du är dum". De går på adrenalin, primitiv instinkt, de hämtar stoff ur oönskade fördomar och hugger blint med uppsåt att såra och förnedra.

Är det verkligen solklart att det vi säger under sådana omständigheter speglar våra djupaste värderingar om andra människor? Jag är inte så säker på det.

Ett annat talesätt kommer för mig, även det hämtat från skogarna runt Enköping: "Det låter stort när katten skiter."

Kerstin Weigl