Fyllehistorien är bra för oss alla

KOLUMNISTER

Det är egentligen både tragiskt och jävligt roligt det här med SSU-drottningen Anna Sjödins fylleskandal. Ända sen jag fick veta att det var sunkhaket Crazy Horse som var rinken för fajten har ett leende lyst upp mitt ansikte varje gång jag läst nån artikel om det. Alla som varit på Crazy Horse och sett fjortisar och testosteronstinna hockeykillar skaka rumpa åt Orup och 2 Unlimited får nog ett lite översittigt flin på läpparna. Bara bilden av en stor SSU-kvinna rumlandes med en musklig läkarstudentvakt på ett öldränkt sunkhaksgolv är ju väldigt väldigt roande.

Sen har ju prylen sina intressanta och viktiga sidor också. Det är värt att ägna några sekunder åt att fundera på: 1. Varför det var relevant för vaktens trovärdighet att han var läkarstudent. 2. Varför en kvällstidning dagen efter hade på ettan att Anna Sjödin eventuellt utsatt en polis för en sexattack i stället för att ha att hon eventuellt utsatt vakten för en rasseattack. Fundera mer på det sen!

Det jag ser som det riktigt fina med hela storyn är att vad det än slutar i, så kommer det att vara något vi alla tjänar på.

Har dörrvakts-Babak flyt och får tillräckligt många trovärdiga vittnen som kan säga att det är sant att det var Anna Sjödin som började fajtas och att hon dessutom skrek ”jävla svartskalle” och allt det andra smygrassiga, så kommer sossarna få sig en välförtjänt lavettserie.

Anna Sjödin får i såna fall äran att bli en utmärkt representant för en socialdemokrati som sällan kallat saker vid dess rätta namn och som dessutom kommit undan kritik om svenskars arbetslöshet och fattigdom genom att måla upp invandrare som samhällets obotliga last nummer ett, i stället för att snacka om klass och blotta sitt eget totala misslyckande i klasspolitiken.

Dessutom får hon då kanske äran att bli martyren som blottade den alkoholiserade socialdemokratin, som försöker spela nykter men självklart är lika mycket på lyran lika ofta eller oftare än sin väljarkår. Jag menar, det är ett mysterium hur inte fler fylleskandaler kommit ut. Kolla bara på våra ministrars kindfärg i direktsändning när dom är osminkade. Det skulle vara väldigt intressant och kanske till och med bra för sossarna och svensk politik om hela socialdemokratin kunde sluta se sig som helgon och sluta moralisera.

Sen finns det ju ett svenskt fenomen som jag hoppas kommer upp till ytan ordentligt oavsett vem som får rätt. Ordningsvakter har ju i dag nämligen alla möjligheter i världen att spöa och hota folk utan att det finns någon rättssäkerhet värd att snacka om för den som blir drabbad. För er som inte har koll på det så är det nämligen så att ordningsvakter i en rättegång är tjänstemän under polisen och räknas då som mer trovärdiga än en vanlig medborgare om ord står mot ord. Jag har bara en gammal siffra där, från en undersökning som Diskrimineringsbyrån gjorde år 2000, men dom är jättetydliga: av 128 anmälda vakter var det ingen som åkte dit.

Åt andra hållet är det lättare att hitta siffror eftersom det är våld mot ordningsvakt: år 2004 anmäldes 2?057 personer och 938 av dom ledde till åtal, enligt Brottsförebyggande rådet. Ofta är det folk som först själva anmält vakten som får en motanmälan på sig. Det kan vara folk som inte blir insläppta på krogen och anmäler för diskriminering och får en motanmälan om att dom hotat vakten, eller folk som blir spöade och får en motanmälan om att det var dom som började slå och vakten bara agerade i självförsvar. Som nu med Anna Sjödin.

Hon kommer antagligen undan med någon slags förlikning, men fan vad najs om hon skulle åka dit och Thomas Bodström äntligen skulle få tummen ur och pilla lite i det där lagstiftningshålet.

När krönikan ändå är så spretig vill jag passa på att påminna om att musikern och skivbolagsdirektören Ayesha för ungefär ett år sen blev misshandlad av en Bernsvakt. Förutom Ayesha så fick också hennes mamma och hennes brorsa spö. Det var intressant för folk i någon dag bara och ingen åkte fast. Det enda som hände var att vakten motanmälde, förstås. Kanske inte värt att jämföra med Anna Sjödin, men värt att komma ihåg.

Carlos Rojas