Götblad byter gnet mot gnat

KOLUMNISTER

Nu blir det marsvin! Tänker jag när jag hör om Carin Götblad och polisoperationen på Gotland. Den som innebär att hennes jobb sitter löst. För Carin är länspolismästare och om hon gav ordern att en knarkhandlare skulle luras att köra tre kilo heroin till Gotland, så är det olagligt. Även länspolismästare måste följa lagen.

Jag gillar Carin Götblad. Hon är förskolläraren som blev jurist för att ingen lyssnar på en dagisfröken och ensamstående småbarnsmamma som gapar om orättvisor. Och hon ville bli lyssnad på.

Carin Götblad är god vän med Kristina Lugn.

Bara en sån sak.

Får hon sparken nu?

Vi pratade om det då, 2003, hypotetiskt. Hon sa att om hon får sparken ska hon låtsas att hon sårad måste dra sig tillbaka och slicka sina sår. Fast i själva verket skulle hon glatt börja greja med alla sina hemmafruprojekt som ligger i träda hemma.

Sticka och rida, till exempel.

Hon hade tidigare ”en väldigt fin marsvinsuppfödning”, som hon sa. Den skulle hon genast återuppta.

Hon sa: ”Jag har alltid tyckt att mitt jobb är kul och viktigt men jag hänger inte upp mitt liv på min karriär.”

Många låtsas tycka som hon. Det är ganska självklart, för vem vill vara en männi-ska som inte har ett liv utan bara ett jobb?

Men jag trodde på Carin. Det var det där med marsvinen kanske.

Jag frågade om hobby och hon sa: ”Sova.”

Medan jag väntade på Carin Götblad i det gamla polishuset tittade jag på porträtten i polismästarens korridor. Längs med stenväggarna kråmade sig långa rader av män, som Hans Holmér, i rutig kavaj och gul slips – själva sinnebilden av polischefen som pekar med hela handen.

Visst är det lite synd om Carin Götblad snart hänger där strax bredvid, och vi snart inte minns hur hon fick gå ... något med knarkbrott eller?

Det är bra för Stockholm om Carin Götblad är länspolismästare, för hon är apart – och just olikheter är hennes mål som länspolismästare: ”Polisens hela idé genom århundraden har annars varit att alla ska vara så lika som möjligt”.

Men jag skulle även gilla om hon fick sparken. Så att jag får beundra en kvinna som klarar sig utan sin lilla scen, sin karriär med allt krimskrams. För att hon egentligen och innerst inne är en lycklig marsvinsuppfödare.

Kerstin Weigl