Jag vill verkligen bli Fröken Sverige

KOLUMNISTER

I Sverige är vintern betydligt längre än bikinisäsongen, och det är en av mina favvogrejer med att vara en svårmodig nordbo.

Andra saker jag är nöjd med förutom det mest uppenbara, att vi är en fri demokrati som inte har krigat sedan vi snodde åt oss Norge 1814, är att kyrkan och staten är åtskilda (jag har ändå inte gått ur för jag är rädd för min mormor) och att det faktiskt är lag på att ha sin hund i koppel vissa tider på året.

Jag gillar köttbullar också, och Roxette, men det sista försöker jag att inte skylta med.

Naturligtvis finns det saker som jag inte gillar i fosterlandet också, konstigt vore det väl annars.

Jag ogillar schlagerfestivalen, klasskillnaderna som alla försöker att inte låtsas om och den missriktade feminismen, och inte minst den där skumma traditionen om att man bara kan äta semlor en viss tid på året.

Mest av allt just nu är jag dock grinig över att jag inte har blivit kallad till den andra uttagningen av årets Fröken Sverige, trots att jag fick till så himla bra svar på "personlighetstestet" som alla kan fylla i på hemsidan.

Jag skrev att mina främsta förebilder är Oprah, en framgångsrik kvinna som inte behöver vara hård, Börje Salming som förstår innebörden av att take one for the team, och Ludmila Engquist som fuckade upp och pallade att berätta om det.

Jag är verkligen en strålande kandidat om jag får säga det själv, men ändå har ingen ringt och välkomnat mig till del två

i rekryteringen.

Fan också. Jag vill verkligen bli Fröken Sverige.

Särskilt nu, när jag en gång för alla har gett upp planerna på att bli prinsessa sedan jag insåg att de måste bära folkdräkt med tillhörande töntig hätta vid högtidliga tillfällen. Vickan och Madde gör det utan att klaga, så de är värda allt apanage och alla räkmackor de kan få utan att jag lägger mig i.

Jag representerar i alla fall hellre landet som Fröken Sverige, fortfarande leende, vinkande och ansedd, men inte inavlad.

Innan jag fyllde i Fröken Sverige-testet läste jag noggrant den information som fanns om evenemanget och fick till min glädje veta att den nya arrangören (någon bikinitillverkare) i samarbete med bland annat den kungligt belevade Tarras har "intellektualiserat" tävlingen och vill hitta en smart tjej att visa upp i Miss Universe.

Äntligen.

Fröken Sverige är inte ett förtryck eller något gubbslemmigt äckelpäckel som feminister och andra missunnsamma människor brukar hävda, men det har i allra högsta grad varit en löjlig grej med tanke på att titelbäraren mig veterligen aldrig tidigare har varit representativ för oss svenska kvinnor.

Jag är övertygad om att vi överlag är hyfsat smarta, självständiga och roliga även om vi har Big Brother-Angelica och några till som sänker vårt medel i alla avseenden utom bh-storleksmässigt, och därför är det verkligen på tiden att vi, ett av världens mest jämställda länder, vågar visa oss från vår mest realistiska sida och skicka en riktig tjej till Miss Universe i stället för ett fånleende riksvåp vars talanger mäts i kupstorlek.

Kanske har Tarras och bikinitillverkaren bara mycket att göra just nu, och tänker ringa till oss lämpliga kandidater i morgon.

Till mig då, naturligtvis.

Och till Lena Philipsson kanske. Hon är cool och smart och har alltid bra svar på dumma frågor.

Skid-Anja, äppelkindad och stark som en björn borde också bli uppringd.

Och Melinda Wrede, bästa svenska hiphopartisten någonsin, skulle vara en lysande Fröken Sverige.

Jag sitter på helspänn vid telefonen och lovar att le hela tävlingen igenom om jag får tillåtelse att bära skoteroverall i bikinimomentet och över huvud taget vara en mer trovärdig Fröken Sverige än vad de tidigare har varit.

EvaEmma Andersson