Förorten får inte bli en statuskopia

KOLUMNISTER

I fredags lyckades franska förortsgossarna i Saïan Supa Crew langa en av dom lätt grymmaste konserterna jag varit på. Det var fett bra stämning och allt kändes hur bra som helst.

Men en sak pirrade lite märkligt i kroppen, nämligen att det var en hel del folk där som man kunde tro hade gått vilse på väg till sin poesiafton. Ni vet såna där kulturdamer och -nissar som lirar sin bohemstil och tycker att universums djup är oändligt ljuvligt. Jag undrade lite vad dom gjorde där helt enkelt.

Min största ambition med allt jag håller på med är att höja statusen på Miljonsverige. Jag vill att folk om fem år ska ha fattat att man har varit så jävla puckad som dissat miljonprogrammen, förstå hur otroligt vackert allt är här och döda för att byta sin lägenhet på Söder mot en lägenhet i Vårby gård.

Egentligen att samma sak händer som Söder gick igenom under åttio- och nittiotalen. Från att vara "Knivsöder" och Stockholms toalett där ingen ville bo till att lyftas upp som Stockholmsidealet, fett soft, kulturellt och vackert. Jag är rätt säker på att det kommer att hända också miljonprogrammens orter snabbare än vi tror.

Men det finns en sak som inte får hända. Nämligen att miljonprogrammens väg till allmän respekt och högre status går genom att utplåna sin egen kultur.

Det är ju ett klassiskt imperialistiskt drag att komma till ett nytt område med "sin" kultur och göra det till en kopia av där man kommer ifrån.

Att Sverige har blivit mini-USA kan man se som ett sånt exempel, men historiskt så var det framförallt under kolonialtiden som man tog med sig sin norm och sitt beteende och antingen tvingade befolkningen att ta efter eller lurade dom att tro att det kolonisatörerna kom med var bättre än det som redan fanns. Till exempel så är det i många mellan- och sydamerikanska länder med kolonialhistoria som typ Dominikanska republiken fortfarande i dag högre status att vara så ljus som möjligt och härstamma från Europa.

Det finns en risk att vi gör samma misstag i Sverige och det är så himla onödigt. Att man börjar se på förorten som något bra först om den börjar likna det man är van vid är högstatus.

Jag hoppas jag inte tappar bort er nu, men konkret: om jag ser framför mig att min hemort Vårby gård höjer sin status, så vill jag mycket hellre att det händer genom att vi lokalt styr riktigt bra skolor, fixar flashigaste centrumet med unika butiker och startar egna kulturinstitutioner.

Inte att statusen höjs genom att Sneakers"n"Stuff öppnar en butik här samtidigt som Spy Bar flyttar ut och skrattande ser den lokala klädaffären och krogen gå i konkurs. Skärholmen är i ett sånt gränsland nu, Stadsteatern har öppnat en filial där och centrumet ska byggas om till typ Stockholms största. Skitbra, om det inte vore så att köparen Centrumkompaniet samtidigt tvingade bort Skäris trademark nummer ett, Loppmarknaden, för att det "inte passade i nya centrumprofilen".

Jag tror det är såna tendenser som får mig att bli lite svag i fotknölarna när jag känner att någon kommer och tafsar på "min" kultur. Jag känner liksom av ett mönster där någon först nyfiket undrar vad det här är för att sen ta det och obekymrat lämna pionjärerna i skuggan. Latin Kings och Petter följer ett sånt mönster, till exempel. När Petters första platta fick hiphopen att slå igenom hade Latin Kings redan släppt två stycken.

Ändå ser många Petter som musikgenrens fadersgestalt i Sverige. Och själv ljuger han om att han är den första svenska hiphopartisten att släppa fem album, när just Latin Kings uppnådde den bedriften när dom släppte "Omertá" 2003. Man blir både lite provocerad och ledsen. Samtidigt som det är bra ju mer det man tycker om får plats och syns.

Så fuck it, egentligen. Det var bara skitkul att dom där kulturpeepsen var och kollade på Saïan Supa Crew i fredags. Skitbra! Alla som följt dom sen dag ett och alla däremellan fick ju också se spelningen. Ingen konkurrerade ut någon annan.

Låt oss styra upp samma perfekta synergi nu när Sverige växer, så kommer vi lyckas med riktigt stora saker och bli ännu stoltare över vårt land och var vi kommer ifrån!

Carlos Rojas

ARTIKELN HANDLAR OM