Grälsjuka bitches hör till min vardag

KOLUMNISTER

I måndags köpte jag mitt livs första verktygslåda och det var en kick utöver det vanliga.

Jag kan inte ens med lite god vilja påstå att jag är en särskilt händig person, men jag har ett brinnande intresse för att fixa och dona, pyssla med saker och ting för att uppnå ordning och reda.

Jag gillar verkligen den känsla av att ha stenkoll på tillvaron som infinner sig när jag planerar min tid i en kalender, skriver påminnelser på post-it-lappar och ordnar mina böcker i alfabetisk ordning på hyllplan som heter Fabian, och bara tanken på att jag sedan i måndags alltid har en skiftnyckel till hands får mig att känna mig enormt trygg och välutrustad inför alla svårigheter jag kan tänkas stöta på i livet. (Dessutom känner jag mig som McGyver när jag använder skruvdragaren.)

Jag tror att alla innerst inne gillar just den känslan av att ha stenkoll på tillvaron, även de som hävdar att jag är otäckt pedantisk. Det är ett grundläggande drag i människans natur, och en förutsättning för att allt ska kunna fungera.

Men en del människor upplever tydligen inte välbefinnande av att själva fixa och dona med sina personliga angelägenheter, och för dem finns Goldmember.

Goldmember är ett företag som fixar allt som man av någon anledning vill slippa att fixa på egen hand.

Medlemmar kan ringa till Goldmember 24 timmar om dygnet och be dem som jobbar där om hjälp med allt från att gå ut med hunden och tvätta till att hyra ett flygplan eller "planera en romantisk överraskning".

Goldmember organiserar andras privatliv och tillgodoser enskilda personers behov.

Rika personers behov, utgår jag ifrån, eftersom det inte kan vara billigt att hålla sig med den typen av uppassning.

Märkliga rika personers behov, utgår jag också ifrån, eftersom jag inte kan föreställa mig hur man tänker när man lejer någon annan till att utföra de sysslor och göromål som livet självt består av.

Jag hajar grejen med att köpa tjänster så länge det är med anledning av andra människors expertis på de områden man själv inte behärskar, som att bygga hus och laga bilar till exempel, men att man kan vara så totalt ointresserad av sig själv att man betalar någon för att slippa ta hand om sig förstår jag inte alls.

Dejter och tvätt är verkligen grejer som ingen är för dum eller busy för att skriva upp på en post-it-lapp och klara av själv.

Jag är möjligtvis undantaget som bekräftar den regeln, för jag har vissa problem med att skilja 40-graders från 60-graders och minns inte när jag hade en hyfsad dejt senast, men jag skulle ändå inte vilja vara en Goldmember.

Är faktiskt inte alls bitter och avundsjuk, så där som mina dedikerade Fröken Sverige-medtävlare har talat om för mig via mejl att de tycker att jag är.

Inte nog med att jag förlorade tävlingen redan på Svealandsnivån efter att ha ställts upp på led som en dagisunge och bedömts av en fetlagd man med anteckningsblock i konsten att leka charader, efteråt får jag sådana trista mejl också.

Suck liksom, det stämmer ju inte.

Jag kommer nog att glömma bort att jag anses vara en oduglig Miss Sweden ungefär samtidigt som jag lär mig att lägga mina

t-shirts i rätt tvätthög (vilket förhoppningsvis sker ganska snart) och jag äter hellre upp min högerhand i Big Brothers livesändning än blir en Goldmember.

Jag skulle inte ens vilja att någon annan svarade på de allra tristaste av mina mejl, trots att jag har så taskig feeling för hur man tilltalar tröttskallar som inte förstår sig på den sunda ironi vars tecken jag fortfarande hävdar att jag tävlade i.

Grälsjuka bitches i mejlboxen hör till min vardag och den vill jag fixa och dona med ifred.

Precis som med verktygslådan.

EvaEmma Andersson

ARTIKELN HANDLAR OM