Den som köper lägenhet säljer själen åt grannen

KOLUMNISTER

Det är dags för nästa rond i Jan O Karlsson-affären. Skänkte han fel lön? På presskonferensen i måndags eftermiddag, efter att Jan O Karlsson slickat journalisternas boots rena och bett om ursäkt sisådär 50 gånger, kom det så fram att han avstår en av sina löner. Ministerlönen. Den lägre lönen. Fastän han kunde valt att skänka bort EU-lönen (den högre) om han hade velat.

Det upprör en del journalister. Som om inte vem som helst skulle ha behållit den största av två stora löner. Det kvittar ju nästan i slutändan.

Jag försöker men kan inte bli riktigt upprörd över det där med hans dubbla inkomster. Jag tyckte nog att det var värre med kräftskivan av den enkla anledningen att Jan O Karlsson har råd att bjuda vännerna på kräftskiva och stå för notan själv. Men inte ens det orkar man längre vara upprörd över.

Gatloppet är över - give the man a break.

Då stör jag mig mer just nu på bostadsrättsmentaliteten. Utbredd i Stockholm där allmännyttan privatiseras - i innerstan. Sossarna låter inte människor i förorten köpa sina egna bostäder nämligen. I alla fall, den här mentaliteten innebär att man vaktar på varandra. Rädd att ens närmsta granne ska göra något för att sänka värdet på fastigheten/bostäderna.

Min mamma bor i en hyresrätt i Göteborg. Visserligen hälsar inte grannarna på varandra och de har inga varmhjärtade gårdsfester men det är inte heller så att folk vaktar på varandra och skäller ut varandra för minsta lilla.

Det gör folk i (vissa) bostadsrätter. Därför att man äger sin lägenhet. Man vill till exempel inte ha in vilket jävla trash som helst i uppgången. Exempel: I en kompis trappuppgång sitter det en lapp: SE TILL ATT STÄNGA PORTEN ORDENTLIGT EFTER ER!!! Det som inte står på lappen är att porten ska vara stängd för annars kan det smita in uteliggare som trashar hela porten med sina kanyler och urinerar i tvättstugan och sedan minskar värdet och plötsligt är ens våning inte värd mer än några hundratusen.

Häromdagen skulle jag till en läkarmottagning i en privat fastighet. Jag ringer på porttelefonen och en kvinna kommer precis ut från porten. Hon fräser åt mig innan jag ens hunnit röra mig: "Har du kod eller? Ska du in här? Kan du koden? Obehöriga får inte"" Helt paranoid. För jag skulle ta mig in i hennes fina bostadsrättsfastighet och vad, skita ner och sticka sprutor i armen och bajsa?

Jag bor själv i bostadsrätt men har liksom inte orkat anamma det här beteendet. Alla dessa lappar i uppgångar om att "Fräscha upp utanför din dörr" eller "Stäng porten ORDENTLIGT EFTER DIG!!!"

Bostadsrättsträsket har lyft fram obehagliga drag hos människor. Och som sagt, det finns massor av fördelar med att få äga sin bostad men en av nackdelarna är att man sålt sin själ till sina förbannade grannar. Det har inte min mamma i Götet gjort.

Och man måste leva med fega lappar utan avsändare i brevinkast eller i trappuppgången om allt som kan göras bättre. Och den enda gången man faktiskt pratar med varandra på "riktigt" är när man säljer sin lägenhet. Då är plötsligt alla ens kompis.

PS: Ni skänkte väl pengar till barngalan i helgen på SVT? För om ni inte gjorde det så hamnar ni i helvetet. Det är ingen som säger det rakt ut men så är det. Ni brinner i helvetet för evigt för alla barn ni struntat i.

Belinda Olsson

ARTIKELN HANDLAR OM