Jag är skittrött på amnings- psykosen

KOLUMNISTER

Nyss hemkomna från BB damp tidningen "Föräldrar och barn - baby" ner i brevlådan. Tur att skiten var gratis annars hade jag krävt pengarna tillbaka. Tidningen är en enkelresa tillbaka till 50-talet. Tilltalet är "kvinna till kvinna", med ett undantag är det bara kvinnor med barn på bild.

De mammor som i likhet med mig är trötta på att exotiseras i förhållandet till våra barn, kan vi inte få en liten rast snart, please? Eller vad sägs om reportaget: "Mamma - barnets första kärlek."

Jag citerar: "Den tveklösa kärleken mellan mor och barn måste ses som ett naturens påhitt för att säkerställa att mamman verkligen tar hand om sin avkomma"" Ungen bor ju från allra första början i pungen, varför dras det inga växlar på det?

Samtliga redaktionsmedlemmar på denna tidning har etc-mejladresser. ETC ägs av storfeministen Johan Ehrenberg. Jag föreslår att han börjar städa upp på sin egen bakgård " Annars ägnas flera sidor åt amning under rubriken "Amning - ge inte upp!" Inte ett ord om alternativen, för alla de föräldrar som faktiskt matar sina barn med flaska i stället.

Jag har bara varit mamma i tre månader men jag är redan fullkomligt skittrött på den svenska amningspsykosen. Jag ska berätta varför. Jag ammade bara min dotter i två och en halv månad. Lilla tjejen ville inte, det var ofta kaos vid matstunderna. När vi till slut gav nappflaska sänkte sig lugnet. Just då var det ett beslut som kändes som mitt livs svåraste. Jag hade misslyckats i min modersroll ... Jag plöjde ner hela min självkänsla i projekt amning. Varför?

Det började på sjukhuset och slutar väl i just den typen av tidningar som den jag beskrev ovan. Press, press. Amning är naturligt, det finns inom dig, så varför klarar du det inte?

Sjukhuset. Jag fick en broschyr i handen. Samma fras upprepades in absurdum som om jag skulle hjärntvättas: "Amning är inte bara mat, det är trygghet och närhet också." Sida upp och sida ner med tips och råd om grepp och sugteknik samt hur man mjölkar ur. Inte ett endaste ord om vad man gör om amningen inte fungerar eller om mjölkproduktionen inte är i gång när barnet är 2-3 dagar gammal och börjar bli rejält hungrig. Med andra ord sitter man där i sin sjukhussäng och gråter och tänker att "mitt barn kommer att svälta om inte amningen fungerar".

Ett barn överlever på mjölkersättning också och kan bli tryggt och harmoniskt ändå. Kanske hade den mentala pressen släppt då och amningen löst sig. En kompis lämnade BB utan att ha fått amningen att funka. Mitt i natten åkte de tillbaka till sjukhuset med en skrikande unge och undrade om det fanns någon mat till deras barn. Sjuksköterskan upplyste att Semp fanns på Ica, hade ingen sagt det? Den goda viljan att mammor ska amma blir ibland fullkomligt bisarr, en annan kompis låg på sjukhuset med 41 graders feber på grund av mjölkstockning och in kom en tant från amningsmottagningen och skulle uppmuntra henne att fortsätta amma. På BVC: Min barnmorska måste gå och slå upp i en bok när vi frågar något om

bröstersättning. Allt om amning kan hon utantill. Det var tack vare en kompis som flaskmatat sitt barn som vi fick reda på att Semp fanns i tet-rapack så att man slapp ha med sig soppkök på söndagspromenaden.

Det finns så klart både för- och nackdelar med att amma eller inte. Det är enklare att amma, man har alltid maten med sig. Det är nyttigt. Men med flaskan kommer faktiskt en bit jämställdhet in.

Pappan får en funktion och kan inte säga att "det finns ändå inget för mig att göra i början" och mammor, i heteroförhållanden, kan inte stänga ute pappan. Man kan dela på nätterna så att mammorna inte går på knäna.

Nu när jag själv fått barn undrar jag varför feminister som diskuterat barn och jämställdhet så länge nästan aldrig tagit upp amningen. Är de så urlakade av amning att de inte orkar? För känsligt? Om jag får ett till barn ska jag försöka amma men inte gråta mina krokodiltårar om det inte funkar. Och jag ska definitivt försöka lära mitt barn att även ta nappflaska med bröstersättning för att slippa sitta utmattad över bröstpumpen för att få sova en natt. Snacka om kvinnofälla.

Belinda Olsson

ARTIKELN HANDLAR OM