Dagens namn: Jon, Jonna
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Lika ansvarslöst att vänta med barn tills man är 40

   Nu har det hänt rätt ofta, att jag får mejl från unga mammor. Efter att jag skrivit om något som har med barn att göra.

De unga mammorna vill att jag ska skriva om dem. Eller rättare sagt om hur fel andra verkar tycka det är att en ung tjej, säg mellan 19 och 24, har småbarn.

Det är tyvärr så att brudar som jag själv, i 30-årsåldern, har blivit norm. Vi väntar allt längre med att skaffa barn och sedan när vi gör det har många av oss gjort karriär, har lite cash och tycker oss ha koll på livet. Mogna.

Därför får 20-åringarna finna sig i att ses som allt annat än det.

 

Jag har fått mejl från mammor som berättar om kommentarerna på stan, att det faktiskt har hänt att någon går förbi och snäser: "Är inte du för ung för att ha barn", eller kikar ner i vagnen och klagar på något, typ "Ska bebisen verkligen ligga under den där varma filten?".

Mejlen vittnar om att man får tänka sig för innan man tar en fight med sin unge i affären för någon kan ju muttra något om "socialen" eller så är det dagispersonalen som pratar lite mer nedlåtande till den unga mamman än de andra äldre föräldrarna, eftersom de känner sig så överlägsna någon så ung.

 

För oss i 30-årsåldern finns det inga problem, vi är nu de ultimata morsorna som tagit mogna övervägda beslut att bli med barn.

Å andra sidan berättade en barnmorska för ett tag sedan för mig att på den BB-avdelning där hon jobbar bävar de för min generations morsor. Hon menade att det många gånger gick mycket bättre för de riktigt unga förstföderskorna än de i övre tjugoårsåldern eller de som passerat 30-årsstrecket.

 

De unga mammorna känner ingen press att prestera, snarare är det ingen som tror att de ska klara det bra så de behöver inte bevisa något. Medan en del "karriärmammor" jagar upp sig när de kommer till förlossningen. Vill bestämma eller desperat behålla kontrollen.

Jag känner tyvärr - verkligen tyvärr - igen mig. Jag var en sån där jobbig brud som gick och förberedde mig med profylax och läste allt jag bara kom över. Att få barn blev ett projekt.

Problemet är att hela samhället mer och mer ställer upp på den bilden. Att barn är projekt som just kvinnor måste lyckas med. Det finns en uppsjö med kurser och handböcker som å ena sidan meddelar att det är helt naturligt att få barn men samtidigt måste vi ha hjälp från alla möjliga håll för att bli mentalt förberedda.

 

Jag filade länge på den där löjliga förlossningsplanen, "Se mig och min partner i ögonen", skrev jag efter långt övervägande på frågan vad jag tyckte var viktigt under förlossningen för jag hade ju egentligen ingen aning vad som skulle komma att bli viktigt under förlossningen. Barnmorskan som klagade på karriärmorsorna sa att det var en vanlig formulering, "se mig i ögonen", eller "tala till mig, inte över huvudet". Vad tror ni om oss, att vi inte ser att ni är där...? sa barnmorskan lite ironiskt och jag skämdes och sa inget om min förlossningsplan.

Vissa kvinnor väntar tills de är närmare 40 i dag, de välutbildade medelklasskvinnorna. Då blir gapet till 20-åringarna ännu större.

 

Inte undra på att de unga mammorna, och några enstaka farsor, hellre går i speciella föräldragrupper med andra unga. "Då slipper man få sneda blickar", som en tjej mejlade. Egentligen borde det ju anses lika konstigt att 40-åringarna skaffar barn, liksom oansvarigt att vänta så länge.

"Jag är trött på att bli misstänkliggjord, som om jag inte älskar mitt barn", skrev en annan.

Det är så sorgligt. Lyssna, alla unga morsor, ni får börja tänka så här att vi andra bara är avundsjuka. Ni började tidigare, och kommer kunna njuta av att vara unga, både fysiskt och mentalt, när era barn växer upp.

Tänk alla 40-åringar, de kommer att bli tonårsmorsor med alla sorters mossiga krämpor.

Och till alla barnmorskor som tvingas dadda alla osäkra karriärbrudar med bebisångest. Sätt upp en lapp på BB: "Du är inte chef här ?”

Belinda Olsson

Belinda Olsson

Visa fler

Nyheter

Visa fler
Om Aftonbladet