Dagens namn: Evert, Eilert
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Vi lär oss amma på kurs - men det viktigaste får vi klara själva

   Jag går med en kompis på förlossningskurs. För två och ett halvt år sedan satt jag själv här med mage. Det är fullt med folk som antecknar och suger i sig all information. Precis som jag gjorde. Det mesta handlar så klart om förlossning och amning. För vad ska man säga om resten av alla föräldrars liv?

Livet är ju nu, inte i trotsåldern eller tonåren, utan i den gravida självupptagna kupan. Vi gör det enda som ett (relativt) välmående i-land kan göra. Vi tänker att vi kan kontrollera allting genom utbildning. Vi läser oss till föräldraskapet på olika kurser eller med hjälp av handböcker för att mota bort den där känslan av rädsla för det vi inte kan föreställa oss. Fint så. Men:

 

Jag läste en insändare i en föräldratidning, en kvinna som på fullaste allvar ville lagstifta om att mammor ska amma minst ett år. Eftersom då blir barnet tryggt och utvecklas till en fin social människa utan allergier.

 

Det är en läskig idé för den rymmer en tro på att det bara är upp till oss kvinnor hur våra barn mår när de växer upp. Att det sitter i vår förmåga att producera mjölk hur ett barn kommer att utvecklas vad gäller social kompetens eller att känna sig älskat.

Överlag är det bara tokigt att tro att amningen är nyckeln i uppfostran. Nu när ens egen unge snart fyller två, redan då har man insett att det där med amningen, att man hänger upp sig så mycket på det i början, mest är en ventil för just de där rädslorna inför att inte duga som förälder, i förlängningen att inte duga som mamma.

 

För man lär sig i takt med att ens barn växer att man nästan varje dag måste kämpa för mycket mer viktiga saker än amningen. Nämligen att konsekvent kunna stå för att säga nej till det man bestämt sig att säga nej till, att kunna para ihop sin egen uppfostringsfilosofi med den andre förälderns, att våga släppa taget ibland, att orka hålla i andra gånger.

 

Sedan blir ungarna plötsligt tonåringar och ingen amning i världen kan skydda mot allt det tonårsungar utsätter sig själva och sina föräldrar för. Och en snabbspolning därifrån är de plötsligt vuxna och ska bestämma allting själva och då vill de kanske, precis som en själv och alla ens egna kompisar, göra upp med allt dumt de tycker att föräldrarna gjort mot dem i sina liv.

 

Sedan får ungarna kanske egna ungar och förlåter en för allt dumt man gjort för de inser att fan vad svårt det är att vara härlig förstående mamma och pappa jämt, eller så vill de bara hålla sig väl med barnvaktsstyrkan.

 

Kanske behöver vi alla låtsas att det finns enkla lösningar på hur man är det bästa för sina barn. I en värld där barn far illa, och de som fuckar upp dem mest är just föräldrar, och inte äckliga gubbar på nätet eller för stora barngrupper på dagis.

Och mitt i allt det här tjänar översteprästinnor som Louise Hallin pengar på den där osäkerheten hos kontrollfreakgenerationen 70-talisterna, i synnerhet morsorna då.

När Hallin så klart innerst inne också vet att det varken är så svårt eller så enkelt som att Sveriges alla kids får det finfint i sina liv om de bara helammas och vaggas vid morsans barm i några år.

Belinda Olsson

Belinda Olsson

Visa fler

Nyheter

Visa fler
Om Aftonbladet