Hennes blick sa det: "Du är död"

KOLUMNISTER

Det finns en sport där männen måste hålla sig på mattan, annars skickar brudarna ut dem i kylan. Isdansen. Det är tabu att tappa sin kvinna i isdansen. Detta skylls alltid på mannen. Det är hans biceps som ska orka donnan över axlarna eller mellan benen.

Det italienska isdansparet Barbara Fusar Poli och Maurizio Margaglio stod för veckans "bästa" exempel, under OS i Turin. Det var ett diva-drama av sällan skådat slag. Tystnad säger verkligen mer än tusen ord. Det var i söndags kväll som jag satt framför tv:n och tittade, hemmafavoriterna klarade sig bra ända till slutsekunderna, när han skulle lyfta henne i en tjusig piruett och tappar henne. Ett riktigt magplask skulle man kunna kalla det.

Efteråt ställer sig Barbara bara och råstirrar på Maurizio, med händerna i sidorna. Maurizio var skittrött men visste att nu väntar helvetet. Man liksom såg det på hans min.

Han försökte med ögonen förmedla att "du, jag är ledsen" men Barbara ville inte krama honom. Barbara var skitförbannad. Man nästan såg röken komma ur öronen. Inget klappa om Maurizio där inte, inget "du, vi är två i det här" utan bara en blick som kommunicerade att "du är död". Det var bara att hoppas för Maurizios skull att Barbara inte är från Palermo...

När de sedan satt och väntade på poängen satt Barbara med ansiktet begravt i händerna medan Maurizio - med kvällens bästa strandraggarlook - försökte se ut som om allt skulle ordna sig.

Hans påklistrade stimorolleende var så ynkligt att det framkallade moderskänslor, det kan inte vara lätt att behålla värdigheten iklädd en tight svart kroppsstrumpa med en fruktskål dekorerad på ena sidan om den öppna bringan.

Men Maurizio försökte. Han vinkade till kameran, hämtade andan och låtsade sjukt intresserad av poängen. Bakom satt Barbara - och hade italiensk migrän. Det vill säga hon höll tummen och pekfingret kring näsroten medan hon blundade. Och gud vad vi som tittade kände med Maurizio, för vi visste ju att Barbara skulle spöa skiten ur honom i omklädningsrummet...

Tyvärr fick vi ingen utförlig uppföljning för både tv och tidningarna har varit väldigt dåliga på att bevaka konståkningen. Det är en sport som påminner om Melodifestival-cirkusen.

Det räcker inte att rapportera om vem som tog guldet och vem som ramlade. Vi vill veta ALLT om förberedelser, vilka som är gifta med vem, vilka som bråkar, vilka som sparkat sina tränare på löpande band, vem som växte upp fattigt i öst och nu får land av presidenten när han återvänder. Underkänt sporten!

För att inte tala om årets SVT-bevakning. Allt snack om mångfald och den fria televisionen - blä! Inte en brud i studion och när karlarna skulle fira att dam-hockeyn tog sig till OS-final sjöng de en trudelutt. Som om det skulle hänt om Foppa och Sundin stod i studion. Pinsamt. Vad gäller Maurizio och Barbara så förlät hon honom till slut i alla fall.

Aropå "Big

Brother": ibland får jag känslan av att de flesta av deltagarna helst skulle vilja krypa upp i mammas knä och dricka O"boy. Deras utåtagerande härligt frigjorda sexattityd känns lite påklistrad. Jag menar, att snacka om sex som om det handlar om vad man åt till middag har aldrig gjort någon gladare. Men det kommer säkert en motreaktion snart, det blir inne med the catholic way...

"Gud vad vi som tittade kände med Maurizio för vi visste ju att Barbara skulle spöa skiten ur honom i omklädningsrummet...

Belinda Olsson

ARTIKELN HANDLAR OM