Mördare behöver inte kärleksbrev

KOLUMNISTER

Lasermannen har blivit en loverboy. En 25-årig brud har blivit kär i John Ausonius.

Jag undrar vad exakt hon föll för. Hans frilla? Hans öppna sätt kanske? Hans medmänsklighet? Eller det faktum att han är Sveriges mest kända invandrarhatare/mördare.

Män i fängelse, det är ingen hemlighet att de beundras av kvinnor. Kommer ni ihåg Juha Valjakkala som dödade tre personer på en kyrkogård i Åmsele 1988? Det var hysteriskt runt honom i början med alla kärleksbrev han fick till fängelset. Tjejerna satt på sina flickrum och skrev brev om hur de ville rädda honom, hur just de förstod honom.

Kvinnorna på Hinseberg må sucka i sina celler, de går nog inte direkt in i väggen på grund av alla kärleksbrev de måste svara på hela dagarna. Så många unga män är det inte som drömmer om att rädda tanterna på Hinseberg helt enkelt.

En annan man som fått en kvinna på kroken efter sina brott är dömd för sadistiska sexövergrepp. Han ska bland annat ha sålt flickvännen till andra män, filmat när de förgriper sig samt urinerat på henne. Ändå har han en ny brud som väntar på honom medan han sitter av sitt fängelsestraff.

Hon tror att han är oskyldig trots domen och kvinnornas vittnesmål och hon ska vänta på honom.

Romantiskt så man döööör... Det läskiga är att hon är småbarnsmamma. Den som vill ha den här mannen till sin styvfarsa, räck upp en hand nu! Och bespara mig mejl om att alla har rätt till sin egen knasiga sexualitet.

Visst, det finns vuxna som går i gång på att bajsa på varandra men kom igen. Vad händer när han kommer ut? Har samhället beredskap då att skydda barnen, att göra hembesök varje vecka för det är väl vad som krävs?

Nu vet vi ju att pedofiler och sadistiska sexbrottslingar har störst återfallsrisk. Det borde göra att det brinner i häcken på soc.

För är inte det vad Bobby hade behövt? Vuxna utifrån som konstant var där och trängde sig på? Ja, förutom en farsa som hade brytt sig lite mer.

I slutändan handlar det så klart om att vi faktiskt måste sluta uppfostra våra döttrar till att rädda män. Göra dem ointresserade av söndertrasade män som behöver ta itu med sina inre demoner innan de har förhållanden.

Män som mördat någon på grund av hudfärg eller våldtagit kvinnor behöver inte små snutteluttiga kärleksbrev. De behöver vård. Livet ut i de flesta fallen.

Och framför allt småbarnsmorsor ska hålla sig så långt ifrån dem som de bara kan.

Jamen, alla förtjänar en ny chans, hör jag "sossekören" i bakgrunden nu. Men kom igen, en man dömd för sadistiska sexövergrepp. Ska han utan vidare kunna bli styvpappa när han kommer ut ur fängelset?

Belinda Olsson

ARTIKELN HANDLAR OM