Mer empati i barnens zoolek än i valrörelsen

KOLUMNISTER

Grinden till hästarnas hage är öppen för att de ska kunna vandra fritt. Alla djur får tillräckligt med mat. Och giraffen och elefanten får bo tillsammans för att slippa vara ensamma.

Sjuåriga dottern och hennes kompis leker zoo. En legovariant av frihet, solidaritet och medmänsklighet.

Imponerande hur mycket empati som kan få plats i ett barnrum, ett rum så mycket mindre än val­rörelsen som nu borde ha kulminerat i ord och visioner som når ända in.

En partiledare jagar röster i en central huvudstadspark, en annan i Ullared. Som om platsen väger något alls. När så mycket är på väg åt fel håll har plätten vi står på obegripligt blivit viktigare än destinationen.

Den mörkaste tanken har flimrat förbi – att ingen av de politiska reseledarna själva tror på styrkan med sitt uppdrag.

Varför annars så svårt att visualisera målet?

Men hoppet är envist som årets sommarhetta. Det måste det vara. Tjejerna på lekgolvet förtjänar nämligen bättre, mer engagemang, hjärta. Lite havtorn.

För tio år sedan levde min mormor fortfarande, på ett demensboende i Helsingborg. En lika dallrande sommardag som årets hade jag med mig svalkande havtornsparfait till henne.

På rummet med skonande eftermiddagsskugga stjälptes härligheten upp på en desserttallrik med jordgubbsmotiv och skeden fördes till hennes mun.

Lederna var stela och talförmågan hade börjat tyna bort. Men hon ansträngde sig för att få fram sitt budskap.

– Ja, jag har då aldrig ...

Jag kände min mormor utan och innan och visste vad hon menade:

Hon hade aldrig smakat så god glass, i hela sitt 78-åriga liv.

Den där dallrande sommareftermiddagen var det så dags igen. För nyvunnen livslust.

Är det för mycket begärt, en dryg månad kvar till valet, att be om största möjliga ansträngning för att väcka framtidstro?

Servera oss stora som små frågor. På jordgubbsfat eller papptallrik. Bara de sprider lite medmänsklighet.

Sådan som varje unge förstår är nödvändig om man ska kunna driva ett zoo.

Responsen kan bli för­lösande. Leende grönbruna mormorsögon – eller kanske röster i kuverten.

ARTIKELN HANDLAR OM