Ingen kan bli arg på en värmlänning

KOLUMNISTER

Framåt kvällen ringer masarna. Just när man har lagt barnen, sett ett nytt avsnitt av Den nya världsordningen på Rapport och skall försöka hitta sin hustru nånstans bland vardagens alla små spetsformade förtretligheter, då ringer telefonen. Det är masarna.

– Nej, säger hustrun. Det är värmlänningarna.

I vart fall. Vid åttasnåret går ridån upp för bygdespelet. En kolossalt sympatisk person med knätofs på rösten gör mig ett generöst erbjudande. En kombinerad kapital- och livförsäkring som skall göra mig rik. Alltså ett erbjudande som det faktiskt är ganska lätt att tacka nej till. Däremot är det omöjligt att säga nej till en dalmas.

Chefen för ett stort kundcenter avslöjar:

– En riktigt elak kund styr vi över till våra värmländska försäljare. Ingen kan bli arg på en värmlänning. Men egentligen går alla dialekter bra. Allt utom stockholmska.

Stockholmska. Ett annat ord för rikssvenska.

Det pågår en förtvivlad jakt på det genuina. I takt med att manipulatörerna tar över marknadsföringen, dekonstruktörerna konsten och kommunikationskonsulterna styr politiken, söker vi det äkta. Det skall vara på riktigt. Det är det förstås aldrig. Bara nästan. Det är nästan äkta.

Nåja. Det finns tråkmånsar som menar att allt det här har en högst naturlig förklaring. Som om inte jakten på förtroende vore naturlig. I alla fall, den låter så här: för tio år sedan skulle varenda glesbygdskommun i Sverige, i stort sett alla kommuner utom tre, satsa på något som kallades IT. Vår dåvarande statsminister, universalgeniet Bildt, hade redan uppfunnit internet, explosionsmotorn och hjulet, men bestämde sig icke desto mindre för att befria glesbygden med hjälp av IT.

När detta IT skulle transubstantieras från vision till verklighet, blev det ett call-center i Sveg. Därför talar alla telefonförsäljare dialekt.

Visst. Men hur kom värmlänningarna till Sveg?

– Det är alltid bra med en positiv dialekt, säger en marknadsförare.

Globaliseringen är inte vad vi trodde, det är Skansen som expanderar. På tv talar väderflickorna gotländska, någon bryter till och med på norska. Det verkar som en så osäker verksamhet som att spå väder drar till sig de mest positiva dialekterna lika självklart som västkusten drar till sig underkylt regn.

Och kan man sälja in regnväder på norska, så kan man sälja värdepapper på finlandsvenska.

Du kanske har tröttnat på fondandelar som garanterat ger tolv procents real avkastning om året vilket visade sig betyda minus fyrtiofem? Vänta tills du har mumintrollet i örat. Ju otryggare vara, desto tryggare dialekt. En onomatopoetisk lag.

Förresten ligger Svenska Spel på Gotland. Lätt att vinna, är en av parollerna. Verksamheten är en veritabel kassako för staten. Alltså borde varje vettig människa hålla sig borta från produkterna.

Men som sagt var. Vänta tills du hör gutamålet.

Lett å vinne.

ARTIKELN HANDLAR OM