Muslimerna tog oss på sängen

KOLUMNISTER

En fråga litet vid sidan av den centrala med anledning av attackerna mot skandinaviska ambassader.

För vilken gång i ordningen har västliga regeringar blivit tagna på sängen av våldshandlingar knutna till muslimska rörelser? Jag läser i pressen att agitationen mot Danmark och andra skandinaviska länder har pågått i månader. Ingen i ansvarig ställning har tydligen fattat någonting.

Bortsett från de politiska och moraliska skälen att ta avstånd från Muhammedkarikatyrerna, så borde Fogh Rasmussen av rent taktiska skäl insett att han på ett tidigt stadium skulle ha distanserat sig från provokationen. Om inte för Arlas, så åtminstone för Danmarks skull.

Men han förstod inte. Även svenska officiella reaktioner tyder på samma brist på insikt.

Början till ett svar finns kanske i en intervju i Svenska Dagbladet häromdagen med superhemlige Håkan Pettersson, chef för den militära underrättelsetjänsten. Där antyds att orsaken till att Anna Lindh och Göran Persson ställde sig bakom uppgifterna att Saddam Hussein hade massförstörelsevapen, var att de fick information från just den militära underrättelsetjänsten.

- Vi hade fel, säger Pettersson i dag.

Och tillägger bekymmerslöst:

- Men vi var i ganska gott sällskap med resten av världen.

Ganska gott sällskap?

I själva verket var väl Must i sämsta tänkbara sällskap - nämligen amerikanska och brittiska underrättelsechefer som manipulerade analyserna för att det skulle passa deras politiska uppdragsgivare.

Bushadministrationens lögnaktighet hade aldrig fungerat om inte underrättelsetjänsten villigt hade ställt upp.

Längst ut i linan av desinformation stod Sveriges statsminister och påstod att Saddam " " har sina massförstörelsevapen".

Men det fanns information. Man behövde inte vända sig till ett vilt ljugande CIA för att få veta.

Det var Petterssons Must som vägrade att skärpa hotbilden kring svensk trupp i Afghanistan, trots varningar.

I agenternas slutna rum finns en brist på kunskap om den muslimska världen som drabbar beslutsfattarna.

Resultatet är att islamistiska extremister - eller fascister om man så vill - har fått ett sagolikt bra exempel på västvärldens arrogans serverat på ett danskt guldfat.

Carl Hamilton