Det nya och det gamla försvaret

KOLUMNISTER

Jag var inte med när Försvarsmakten "stolt" presenterade nya insatsförsvaret häromdagen. Däremot var jag med när det gamla folkförsvaret drog sin sista suck uppe i Kalix.

Under helgens militära uppvisningar i Stockholm presenterade Försvarsmakten (stolt, får man förmoda) sin huvudattraktion på scenen: trollkarlen Joe Labero, känd för att kunna förvandla Någonting till Ingenting.

Honom borde de göra till general.

Förr var den folkliga förankringen en organisk del av försvaret tack vare den allmäna värnplikten och bygderegementena. Nu måste den folkliga komponenten tillsättas utifrån av pr-män som exotisk krydda.

Kostnaden för informationsjippot är 66 miljoner och enligt en militär talesman är syftet att få fler att söka sig till försvaret.

Har vi förstått det här rätt? Man börjar alltså med att i praktiken avskaffa den allmänna värnplikten och öser sedan ut pengar för att locka fler till försvaret. Det trotsar till och med militär logik.

Snarare rör det sig om att skrivbordsgeneralerna börjar bli nervösa över att så lite kan kosta så mycket - jag tänker på insatsförsvaret - och känner ett behov av att "stolt" visa upp sig.

Samtidigt, uppe i Kalix, lyste solen varm och god över sista akten för det gamla folkförsvaret. Mängder av försvarsmateriel auktionerades bort, och folk hade gått man ur huse.

Märkligt nog var det väldigt litet tal om kostnader. Allt från "vita blixten" (skidor) till lastbilar, traktorer, terrängbilar, kokärl, tält och kaminer gick under klubban. Det spekulanterna diskuterade var inte så mycket vad priset kunde tänkas bli, utan mer materielen som sådan.

Jag erkänner att det här mest rör män, men de kvinnor som var där verkade både insatta och intresserade.

Det var påfallande hur hemtama alla var. Utan tvekan tog äldre farbröder och unga män och kontrollerade den gröna materielen. Handgreppen satt som i ryggmärgen. Kommentarerna kom sakkunnigt.

Varken trollkarlar eller pr-män syntes till.

Folk var helt enkelt där för att hämta hem sin utrustning. Några timmar senare skramlade terrängbilar och koktrossar ut genom grinden.

Nere på Shellmacken i Töre slog en man förvånat ut med armarna:

- Jo, men det är sant! Jag såg det gamla regementet igen!

Carl Hamilton