De sökte en krigare och fann en lobbyist

Foto: JERKER IVARSSON
POST-TRAUMATISK STRESS Fi:s siffror sjunker mot två procent från att ha varit nära riksdagsspärren. Soraya Posts fiasko kan vara en orsak.
KOLUMNISTER

Med elva dagar kvar till riksdagsvalet har ­feministerna gått in i väggen. Vad som såg ut att vara en oslagbar rosa kärleksarmé har snabbt förvandlats till en rörelse som kanske känner att deras dagar är räknade.

Och är det egentligen så konstigt? De unga feministerna ville ha krigare, drömmare och vara en nagel i ögat på patriarkatet. Vad de fick var lobbyisten Soraya Post.

Den nyblivna EU-parlamentarikern har gjort exakt allting fel sen hon och hennes närmaste team säkrade fem år med hög lön, ­superförmåner och ett behagligt liv i maktens centrum.

Posts urspårning kommer få konsekvenser för fler än Fi.

Redan innan jag blir kallad det ena och det andra kan jag öppet och tydligt meddela att jag älskar en underdog. Det finns inget ­coolare. Och det handlar inte om Fi:s politik. Jag - och många andra - har uppskattat deras jävlar­anamma, den ungdomliga ­energin. De lyckades på ren vilja ta över och förändra det politiska fokuset inför EU-valet. Men det mesta av det där verkar vara borta nu. Att ett parti med unga som ­sliter ideellt inte orkar en hel valrörelse i dagens intensiva medieklimat är inget konstigt. Men att de skulle bli uträknade så snabbt var det få som förutsåg.

Redan i Aftonbladets debatt mellan toppkandidaterna två ­dagar före EU-valet gav Soraya Post ett så nonchalant intryck att inte ens den rosa armén i sociala medier ville låta sig imponeras. Att Post inte är Gudrun Schyman blev omöjligt att täcka över. Post är en lobbyist när Fi mest av allt behöver en idealist.

Sen gick det utför väldigt snabbt. Post svek förväntningarna så fort hon fick möjligheten. Fi, det vill säga Post, gick med i den stora S-gruppen i EU. En månad senare hände det som blev början på slutet för Posts street cred i breda feministiska kretsar. När EU-kommissionen skulle få en ny ordförande fanns bara en kandidat - kristdemokraten Jean-Claude Juncker, mannen som röstat nej till en ny jämställdhetsstrategi och nej till EU-lagstiftning mot våld mot kvinnor. Alternativen var följande: Rösta på din politiske motståndare eller lägg ner din röst. Många feminister blev chockade när Post - till skillnad från andra i S-gruppen - gav Juncker sin röst. Hennes för­klaring:

- Jag har inget intresse av att ­bara sitta i opposition.

Den feministiska krigaren ­Soraya Post hade (tyvärr) visat ­sina rätta färger.

Kritiken lät inte vänta på sig. “En kniv i mitt feministiska och antirasistiska hjärta”, skrev en anhängare på Posts Facebookvägg. Den känslan spred sig snabbt - och har fått konsekvenser. Jag har flera vänner utanför journalistiken som helt slutat engagera sig i Fi. Det är samma personer som inte kunde sluta tjata om ­Schyman & co. Det märks också i opinionen. Inga siffror pekar åt rätt håll för Fi som sjunker mot två procent från att varit nära riksdagsspärren på fyra procent.

Posts (och Fi:s) fiasko kommer att få bredare konsekvenser. När inte ens ideologiskt övertygade Fi vill stå fast vid vad man lovar, hur ska unga kvinnor (och män) som just börjat engagera sig känna någon ­tilltro till politiken?