Om de våldsamma hatarna fortsätter så här har vi snart en tredje laserman

John Ausonius, ”Lasermannen”, fick livstid för mord och mordförsök på åtta invandrare åren 1991-92.
KOLUMNISTER

Vi måste lyssna på SD:s sympatisörer, var det många som matade oss med. Det är viktigt, sas det. Så jag gjorde det. Jag lyssnade. Jag läste. Jag försökte förstå.

Jag förstod en sak: Fortsätter det så här får polisen jaga en ny laserman i år.

Jag har fått lite över 4 000 mejl sen jag började på Aftonbladet 2013. Jag försökte svara på alla, men det var inte hållbart. Vad är poängen­ med att ta en diskussion med någon som bestämt sig för att hata mig, som inleder sina mejl med ”hörru din jävla arab”?

Därpå kom valåret – och mejlen. De tror sig kunna så mycket. De anser sig vara pålästa.

Kanske är de det. I alla fall i en värld där påläst är synonymt med att ha läst varenda rad på rasisternas flaggskepp Avpixlat. ”Hur fan kan ni säga att Avpixlat är en hatsajt! Till skillnad från er jävla bögtiding så säger dom sanningen!” skrev en mejlhatare nyligen.

Jag slutade läsa. Vi har rätten att skriva nästan vad som helst, men varken jag eller samhället rör sig åt rätt håll genom att lyssna på de allra dummaste.

Debatter med ”pk-journalister” är som knark för dessa människor. De är beroende och lever på att hata. Som missbrukare rör de sig i grupp, pressar på varandra, tänjer på gräns­erna. De lyser upp när mejlkorgen visar ett svar. Som att langaren ringt på dörren. Nu kommer fixet!

Jag vill inte mata de arga trollen. Jag slutade. Jag är inte deras vårdare.

Nyvalet blåstes av. Lugnet la sig över oss – i en vecka.

Sen mördade två islamistiska terrorister journalister och judar i Paris. Mejlkorgen exploderade. Jag blev araben, kurden, islamisten, terroristen, mördaren, svenskhataren på bara några timmar.

Jag borde hoppa från en bro. Jag ska hålla käften. Allt skrivet i försvar av Charlie Hebdo. De tror sig försvara yttrandefriheten genom att be en journalist att sluta skriva. De förstår inte att en iranier nödvändigtvis inte behöver vara kurd och komma från Syrien. Som inte bryr sig om att jag varken är muslim eller ens religiös.

”Gå hem och käka GRIS DIN MUSLIM MUPP”, skriver en. Mörkt hår är alltid lika med muslim för dessa människor vi uppmanas lyssna på.

Vi börjar nå en kritisk punkt. Judarna i kosh­erbutiken i Paris fick av mördaren Amedy Coulibaly skulden för vad Israel gör. Muslimer får bära hundhuvud för tre mördarjihadisters terrorism. I tyska Dresden samlar den djupt islam­ofobiska organisationen Pegida tiotusentals demonstranter. I Sverige har Pegidas Facebookgrupp snart 10 000 följare. ”Frihetskämparna” planerar demonstrationer mot en religion i Sverige där vi har religionsfrihet. Vi har redan haft attacker mot moskéer.

Allt eldas på och legitimeras av välbetalda riksdagsledamöter.

Just det, legitimera. Vi vet hur det brukar sluta när de mest våldsamma hatarna får för sig att de ska göra sina likasinnade en tjänst. När de ska stoppa­ de svenskfientliga invandrarna och hindra landet från att bli ”osvenskt”.

Nu kommer säkert några tyckare kalla mig för alarmist. Det är alltid så. Vissa vägrar se hotet förrän den träffar en i ansiktet. Men vi har redan haft en och två lasermän och Peter Mangs-typer i Sverige.

Den tredje kommer om Sverige fortsätter på den här vägen.

Hycklande samarbete

Saud Al Faisal, Saudi­arabiens utrikesminister.

För två veckor sen deltog Saudiarabiens utrikesminister i den stora marschen för yttrandefrihet i Paris. Två dagar tidigare fick saudiske bloggaren och aktivisten Raif Badawi ta emot de första piskrappen vid en offentlig prygling den 9 jan­uari.

Badawi dömdes nyligen till tusen piskrapp och tio års fängelse för att ha smädat islam. I fredags skulle han piskas ytterligare 50 gånger. Men i sista stund ställdes det in. Inte för att de ångrat straffet, utan Raif Badawis sår från första omgången inte hade läkt ännu.

Saudi­arabien har länge kvalat in bland världens största hycklare. Men är Sverige - som fortsätter det militära samarbetet - mycket bättre?