Tryggheten främst – inte politiska vinster

KOLUMNISTER

Antalet skolor som använder övervakningskameror har ökat explosionsartat de senaste åren, trots en alltmer högljudd debatt om den personliga integritetens okränkbarhet i Sverige.

Foto: Foto: Andreas Hillergren
På nästan alla offentliga platser ser vi övervakningskameror. Vi kan inte ta ett steg utan att någon ser oss, skriver Elisabet Höglund.

FRA-debatten häromåret är kanske det bästa exemplet på detta. I dag är det inte många som pratar om FRA, men många politiker och myndigheter drabbades efter FRA-krisen av en sådan skrämselhicka att ingen längre vågar föreslå något som skulle kunna komma i konflikt med den personliga integriteten. 

Men som på många andra områden i Sverige går verkligheten i en helt annan riktning än den ideologiska debatten, även i fråga om den personliga integriteten.

I dag accepterar vi utan protester att livsmedelsbutiker, klädbutiker, restauranger, bensinstationer, banker, parkeringsgarage och de flesta allmänna platser är rigoröst övervakade av kameror. Vi kan inte ta ett steg utan att någon ser oss.

När vi handlar mat på Ica eller Coop övervakar kamerorna oss så att vi inte snattar. När matvarorna läggs upp på bandet vid kassan ser kamerorna exakt vad vi har köpt. Ica-handlaren skulle, om han ville, utan problem kunna kartlägga hela vårt konsumtionsmönster.

Det gör han faktiskt också. Inte med hjälp av kameror men med hjälp av datorer som registrerar alla våra inköp.

I dag fungerar den tekniska övervakningen i butikerna så effektivt att varje köp du gör registreras. Några veckor senare kan du på ditt bonusbesked se att du fått en särskild rabatt på varor som du ofta köper i butiken. Tala om övervakning.

De flesta av oss accepterar många former av övervakning, därför att vi ser den som en trygghet för våra liv. Vi godkänner att Storebror ser oss, om alternativet är otrygghet och rädsla för att bli överfallen, rånad eller våldtagen. 

På nästan alla offentliga platser i Sverige i dag ser vi övervakningskameror åt vilket håll vi än vänder oss. Ibland kan vi till och med vinka åt oss själva på en skärm kopplad till en sådan kamera. Det är inte bara vi som ser oss själva. Alla ser oss.

Trots att skolan inte är någon offentlig plats i vanlig mening, så väljer den ena skolan efter den andra att använda sig av övervakningskameror för att öka skyddet av eleverna och tryggheten på skolan. Enligt en rapport från Svenska stöldskyddsföreningen vill nio av tio gymnasieelever tillåta kameraövervakning på den egna skolan. Även föräldrarna är positiva.

Kamerorna installeras för att förhindra stölder, inbrott och skadegörelse och resultatet visar att många av brotten på skolorna upphört sedan kamerorna installerats.

Trots att kameraövervakning har visat sig ha god effekt mot kriminalitet i skolan, så fortsätter myndigheter och vissa politiker att sätta käppar i hjulen.

Datainspektionen anser att övervakningen ofta är olaglig, kränker elevernas integritet och strider mot reglerna i personuppgiftslagen, den lag som reglerar övervakningskameror i skolorna. Datainspektionen anser också att det finns alldeles för många kameror på skolorna. Samtidigt som elever och lärare hävdar att de känner sig allt tryggare. 

Nyligen kom kammarrätten i Stockholm också fram till att övervakningskamerorna kränker elevernas integritet. Flera gymnasieskolor i Stockholm har fått nej till att installera kameror av just detta skäl.

Övervakningskameror på skolor ska bara användas så att de motverkar brott, stölder, intrång och skadegörelse utan att elevernas personliga frihet och integritet störs. Detta är också fullt möjligt. 

Övervakningskameror ska självfallet inte installeras på toaletter eller i omklädningsrum. Det är också viktigt att kamerabilderna inte missbrukas.

Samtidigt ska man komma ihåg att det bara är de som tänker begå brott eller förstöra för de andra eleverna, som har något att frukta av övervakningskamerorna. En ny kameraövervakningslag förbereds nu i kanslihuset.

Se till att den lagen tar ställning för elevernas säkerhet och trygghet och stoppa klåfingriga politikers försök att tjäna lättköpta politiska vinster på den personliga integriteten. Tryggheten måste sättas främst.

FAKTA

ÄNTLIGEN FÖRLÅTEN

Förre näringsministern Björn Rosengren har äntligen fått förlåtelse från Norge, sedan han 1999 kallade vårt grannland för ”den sista Sovjetstaten”, när han trodde att tv-kameran var avstängd. Den politiska krisen blev total och Rosengren bannlystes från Norge. Men här om dagen kom beskedet att samme Rosengren nu valts in i styrelsen för Norsk-Svenska handelskammaren, där han som efterträdare till Jacob Wallenberg ska främja kontakterna mellan svenskt och norskt näringsliv. Katten Björn kom alltså till sist ner på alla fyra igen.

KRIS FÖR SVENSKAN

Om det numera går bra att vara svensk i Norge, så gäller inte samma sak i Finland. Valet i söndags beskrivs som ett ödesval för det svenska språket i Finland, inte minst efter de högerpopulistiska Sannfinländarnas enorma framgång. Svenska språket i Finland har länge varit utrotningshotat. Finska ungdomar har inte lust att plugga svenska längre. Är det konstigt? Nej. Hur många svenska ungdomar är det som vill lära sig finska?

ARTIKELN HANDLAR OM