Kärlek måste inte prioriteras - den kommer ändå

KOLUMNISTER

”Skriv om kärlek och hur mycket vi behöver den just nu.”

Min kollega reser sig upp, men innan hon går vänder hon sig om och säger:

– Men hur fan ska man hitta någon att älska?

Jag svarar inte först. Hur ska man veta? Det finns så mycket liv att leva runt om. Så mycket av sig själv att lära sig älska först. Så mycket tvivel kring vad som är tillräckligt. Så många Tinderalternativ som inte känns bra någonstans. Jag skrattar tyst.

För några år sedan stod jag med en kompis och stirrade ut genom fönstret på jobb­et. Han sa: ”Det finns så mycket som konkurrerar med den energi som det tar att vara kär” och pekade på mörkret utanför. Om han hade hundra procent att ge tog mörkret 15. Jobbet nästan 70. Ovissheten krävde också mycket, han hade problem att vara i nuet. Det om något punkterade både rosa moln och procentenheter.

– Men procenten som finns kvar, där är jag jävligt kär.

Jag nickade, kunde inte hålla med. Tänkte på hur jag som tonåring lagt all min energi, alla mina procentenheter, på att söka blickar och famnar som stannade olika länge varje gång. Men det skulle bli allt svårare att binda den där energin ju äldre jag blev.

Allt fler konkurrenter häckade i mörkret. Drivkraft. Hjärtesplitter. Framgång. Vänskap. Själv­tvivel.

Allt oftare skulle jag tvingas ta av mina procent­enheter för att förverkliga annat.

Det är egent­ligen inget konstigt, det är livet som händer medan vi lever det.

Plötsligt sitter vi där vid ett pokerbord och kastar in procent­enheter och hjärtan som insats och upptäcker att vi inte alltid får någonting till­baka.

Men ibland får vi just det; något till­baka.

En kompis hittade någon att älska på andra sidan jord­en. Min syster i omklädningsrummet på jobbet. Min bästa vän i främlingen på ett bröllop. Oavsett livssituation eller procentenheter.

Det var någon som en gång viskade i mitt öra att kärlek endast över­lever om den prioriteras rätt, först och endast. Men han hade fel. Kärlek händer oavsett.

För hur många eller hur få ­procent vi än har kvar i slutet av dagen så är man, varje gång man älskar någon på riktigt, alltid hundra procent – kär.