Dagens namn: Marika, Marita
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Jan
Guillou

Journalisterna vänder ryggen åt övergreppen

Den beslutsamma skandinaviska kampen mot den islamistiska terrorismen fortskrider enligt plan. Sedan 2002 har alla tre länderna nya terroristlagar av det slag som inspirerats av USA och tillämpas på exempelvis Guantánamo. I alla tre länderna har vi nu fångar som sitter inspärrade på obestämd tid och med hemliga anklagelser.

Våra säkerhetstjänster har fått kraftigt höjda anslag. Den enda bristvaran i vårt framgångsrika skandinaviska krig mot terrorismen är terrorister.

Sakläget är följande. Den norska säkerhetspolisen misslyckades med att få norsk-pakistaniern Arfan Bhatti dömd som terrorist, trots 50 000 (femtiotusen!) inspelade telefonsamtal, samtal och sms. En person som satt i hans bil när de två fantiserade om att anfalla USA:s ambassad fick dansa med i den långa häktningstiden, men frikändes trots att domstolen vämjdes över de ”skrämmande tankar och idéer” som ungdomarna visat under sitt samtal. Märkligt nog är fula fantasier ännu inte brottsliga i våra tre länder.

Herr Bhatti dömdes däremot till åtta års fängelse för vanlig brottslighet, han arbetade bland annat som torped i indrivningsbranschen. Det är i och för sig i sin ordning. Varje medlem av Hells Angels som avlyssnats på sådant sätt och med sådana metoder skulle säkerligen ha åkt in. Problemet är att Hells Angels inte är muslimer, så de stora resurserna är inte avsedda för dem.

I Sverige sitter tre personer häktade sedan fyra månader, terroristmisstänkta för att ha skickat pengar till en enligt Säpo politiskt olämplig motståndsrörelse i Somalia. Eftersom de sitter häktade så länge finns inga bevis som duger till åtalsunderlag. De är med andra ord oskyldiga. Men eftersom de är muslimer så kan de häktas hur länge som helst, eftersom terroristjuridiken stämmer in på dem, till skillnad från Hells Angels.

Eller nazister, för den delen. Tre nazister åtalades nyligen för innehav av militära vapen och sprängämnen. De har terrorism på sitt program. Deras vapen och sprängämnen var bevisligen avsedda att användas till terroristbrott. Men det åtalet – som skulle ha fördubblat deras strafflängd, slapp de. Eftersom de i egenskap av vita terrorister inte kan misstänkas vara muslimer.

I Danmark greps tre personer i februari under sedvanlig uppståndelse misstänkta för att planera mord på en av tecknarna bakom satirbilderna på Muhammed. Då en av de tre var dansk medborgare måste han omedelbart släppas eftersom bevis inte ens fanns för en häktning. De två andra misstänkta var marockanska medborgare och sitter alltså häktade än i dag. Dansk säkerhetspolis ville ha dem utkastade utan rättegång, eftersom bevis saknades, men det stoppades av besvärliga advokater. De två misstänkta mördarna mot vilka inga bevis finns, eftersom de då skulle ha åtalats, kan inte utvisas och kan inte släppas. Om ett sådant rättsövergrepp hade riktats mot vita danskar, hade läsekretsen i Sverige känt till saken.



Här finns nämligen ett problem. Skandinaviska journalister har blivit rädda för att kritiskt granska den nya typ av rättsskipning som vi infört sedan 11 september. Det beror inte på att här saknas dramatiska eller intressanta inslag. Bara en sån sak som att vi återinfört ”hemliga bevis” i rättssystemet. Det institutet har saknats i europeisk rättskipning sedan 1200-talets inkvisition. Eller ta en sån sak som att vita nazister blir friade från misstankar om terrorism trots kristallklara bevis.



Så varför tycker inte våra nyhetsjournalister att detta ämne är intressant? Det finns förstås flera svar, en del triviala som att moderna journalister har mindre tid till förfogande. Men det finns ju särskilda ”avslöjarredaktioner” i exempelvis SVT. De ägnar sig åt att angripa sjuksystrar och socialarbetare men har hittills inte varit i närheten av de största rättsövergreppen i vår tid.

Återigen, varför? Jag fick en stor del av förklaringen när jag intervjuades i SVT av etablissemangsjournalisten KG Bergström. Han undrade om jag inte riskerade min ”trovärdighet” genom att tjata om det som ingen annan skrev om. Jag hade ju inte mindre än fem gånger under det senaste året återkommit till våra nya antidemokratiska lagar. Så enkelt ligger det alltså till.



För de fina journalisterna är det politiskt suspekt att ägna sig åt dessa rättsövergrepp. Det är samma psykologi som under McCarthy-tiden i USA. Den som kritiserade den hysteriska kommunistjakten i exempelvis Hollywood blev omedelbart misstänkliggjord som icke ”trovärdig”. Eller något ännu värre.

Det beklagliga är inte att jag återkommer till ämnet fem gånger om året. Det beklagliga är att flera pågående justitiemord, som annars vore ett tacksamt ämne för journalister, kan fortgå medan nyhetsjournalister vänder dem ryggen.

Jan Guillou

Visa fler

Nyheter

Visa fler
Om Aftonbladet