Dagens namn: Vilhelmina, Vilma
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Jan
Guillou

Tänk om Obama drar in USA:s stöd till Israel

Fördelen med brinnande vit fosfor är att den snabbt äter sig in i mänsklig fettvävnad och då inte går att släcka. Eftersom dödsförloppet i regel blir långsamt under ohyggliga plågor uppnår man också en positiv effekt i att det uppstår kaos i fiendens sjukvårdsorganisation. Särskilt barn som dör skrikande av smärta skapar en gynnsam psykologisk effekt som försvagar fiendens motståndskraft.

Nackdelen med detta vapen är möjligen bristen på precision. Man kan bara slå ut ungefärliga ytor vid varje insats. Det är det som ser ut som ett vitt fyrverkeri på teveskärmarna. Man vet alltså inte på förhand vilka barn, sjukhus, eller raketställningar man bekämpar.





Möjligen skulle man kunna hävda att det är en nackdel att insatser med vit fosfor över civila bostadsområden räknas som krigsförbrytelser. Men att prickskjuta ambulansmän, brandbomba skolor, sjukhus och FN-byggnader är i så fall också krigsförbrytelser. Fast om de skyldiga är israeler gäller särskilda undantagsregler. De kommer aldrig att ställas inför någon krigsförbrytartribunal, som om de vore serber eller kroater.

Inte ens världsopinionen tycks oroa de israeliska politikerna. I gårdagens DN får den israeliske Stockholmsambassadören följande raka fråga:

”Bilder på brinnande FN-hus och massakrerade barn, gör inte det att ni förlorar opinionen?” Svaret är något häpnadsväckande:

”Det tror jag inte alls. Man måste betrakta det med Mellanösterns ögon. Regeringar och andra ser att Israel är fast beslutet att försvara sina medborgare.”

Ambassadören har delvis rätt. När Israels pågående massaker i Gaza diskuterades i den svenska riksdagen menade statsminister Reinfeldt att palestinierna var lika goda kålsupare som israelerna. Och Folkpartiledaren gick som vanligt ännu längre och menade att palestinierna var de värsta skurkarna och att deras barn fick skylla sig själva.

Enligt våra regeringspartier är frågan om de israeliska krigsförbrytelserna helt enkelt en fråga om legalt självförsvar. Det är att göra det religiöst enkelt för sig, för med den inställningen slipper man undan frågan: Varför?

Därför att Israel genom att begå massmord på barn i Gaza driver den så kallade fredsprocessen framåt? Därför att man ska få de religiösa fanatikerna inom Hamas att inse att det inte lönar sig att slåss? Därför att man tror att befolkningen i Gaza nu kommer att sluta upp på Israels sida mot Hamas?





Svaret på alla sådana frågor är förstås nej. Det finns bara två tänkbara skäl för Israel att genomföra denna spektakulära serie grymheter. Det ena är det gamla vanliga, att för ytterligare några år framåt omöjliggöra allt vad fredsförhandlingar heter, och därmed vinna mer tid och bygga ut de ockuperade områdena ytterligare och därmed omöjliggöra tanken på en livskraftig palestinsk stat vid sidan av Israel.

Det andra skälet är mer kortsiktigt. Den israeliska koalitionsregeringen låg efter i opinionen inför parlamentsvalet om några veckor. Genom att agera kraftfullt har de förbättrat sina opinionssiffror. Den socialdemokratiske partiledaren Ehud Barak tycks kunna räkna med ytterligare fem mandat i parlamentet. Han har alltså tjänat ett mandat per 200 mördade palestinier.





På tisdag när Barack Obama svärs in som ny amerikansk president bör Israel ha upphört med slakten. Om inte annat så av finkänslighet, så att Obama inte ska behöva ta itu med krigsförbrytelserna i Gaza som första ärende i ämbetet.

Det är ändå Barack Obama som har avgörandet i sin hand. Ingenting har på förhand tytt på minsta avsikt från hans sida att ändra på den traditionellt amerikanska hållningen till Israel. Han har inte sagt ett ord med den innebörden. Hans utrikesminister Hillary Clinton tillhör de mest stenhårda anhängarna av Israel inom amerikansk politik, så sent som förra året stod hon och höll hyllningstal till den israeliska apartheidmuren.





Så långt ser det mörkt ut. Men tänk om? USA:s president har närmast diktatorisk makt över utrikespolitiken. Han kan dra in USA:s subsidier på tre miljarder dollar årligen till Israel och överföra pengarna till en fond för återuppbyggnad av Gaza. Han kan stoppa det amerikanska stödet till Israels krigsmakt, han kan driva igenom en FN-resolution som kräver ovillkorligt tillbakadragande från ockuperade områden i förening med hårdhandskar om israelerna inte fogar sig. Han kan säga att just han och Hillary, som Israelvänner, handlar för Israels bästa, yes we can!

Visst får han till en början en rasande hemmaopinion emot sig. Men om det är fred i Israel/Palestina om fyra år lär han sitta fullkomligt säkert i Vita huset.

Än så länge vet vi inte vad han vill. Men tänk om?

Jan Guillou

Visa fler
Om Aftonbladet