Lätt att fördöma en småkåt Svenne Banan

KOLUMNISTER

Kåta fotbollsfans.

Det värsta som finns.

Kåta politiker och affärsmän?

Inte alls lika illa.

Åtminstone inte om man ska döma av de debatter som brukar föregå ett mästerskap i fotboll.

Sverige är klart för EM i Polen/Ukraina.

Nu väntar vi bara på att hurraropen ska tystna – i Ukraina vet de för övrigt hur man tystar folk effektivt, får Julia Tymosjenko se EM på tv i fängelset, tro?

Sedan dröjer det inte länge innan någon pigg politiker eller debattör sugen på lättköpt publicitet tar chansen att i förväg fördöma sexköpande fotbollsfans.

Som alltid när det drar ihop sig till fotbollsmästerskap poppar de upp, de debattlystna, redo att kräva enkla lösningar, fördömanden och bojkotter av fotbollsförbund och andra ansvariga.

Inför VM 2006 tvingades Svenska fotbollförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell förklara i intervjuer varför han faktiskt inte tänkte prata med Zlatan och Henke Larsson om att det är fel att besöka bordeller.

Som om det vore idrottens ansvar mer än någon annans att rensa upp i världens bottenlösa sexträsk.

Blotta tanken på de alldeles för många män som köper en annan människa – för det är ju vad prostitution handlar om – på samma självklara sätt som de köper en matchbiljett, gör mig upprörd.

Upprörd och ledsen – eftersom jag älskar män.

Prostitution och den människohandel som ofta följer i dess spår, förutom all annan mänsklig misär, ska bekämpas och fördömas

i alla lägen.

Det jag vänder mig mot är hyckleriet och fegheten hos debattörerna.

Varför inte först protestera mot alla porrklubbar och bordeller i Bryssel, där allt för många av Europas mäktiga män roar sig efter att ha fattat sina beslut?

Eller varför inte kräva bojkott av stora företag där deras anställda vet att fira en lyckad affärsuppgörelse med ett bordellbesök?

De högljudda protesterna i samband med fotbollsmästerskap tyder på en enda sak: det är lätt att fördöma den halvpackade, småkåte Svenne Banan i sin blågula töntiga matchtröja.

De som har den politiska och ekonomiska makten, dem ger man sig inte lika gärna på.

ARTIKELN HANDLAR OM